Karin tänker

Ett bra träningspass (?)

2012-02-13T21:40:00.000+01:00

Jag kände mig nöjd med mitt pass igår, dryga 5km återhämtningslöpning och sedan en timme gym som idag känns rejält i både armar och bål! MEN något annat som känns är det som jag anade igår, en annalkande förkylning. Jag kände det liite, eller snarare anade det liiite igår (trötthet , tung i huvudet mm) och idag är det betydligt mer än en aning (om än inget värre än en förkylning). Frågan är då om gårdagens pass var ett bra pass?

Så som jag ser det kan man se det på två sätt: 1) det var ju tur att jag tränade igår då jag inte kan idag eller 2) det var dumt att jag tränade igår då jag kanske "satte igång det" eller gjorde ont värre.

Personligen tror jag mer på 1. Om förkylningen var på g så spelar det ingen roll att jag tränade. MEN gav passet med en förkylning i kroppen nåt? Eller var det slöseri med tid och kraft? Bröt jag ned snarare än att byggde upp? Hur resonerar du?

I love sundays!

2012-02-12T19:16:00.000+01:00

Söndagar har alltmer utkristalliserat sig till mina favoritdagar. Kravlösa dagar där inget behöver göras men massor blir gjort! Denna söndag vaknar vi (efter en sovmorgon) till strålande sol och ett nylagt och fluffigt snötäcke hade bäddat in landskapet. Efter en morgonprommis, stooor och lååång frukost (som jag bara ÄLSKAR!) beger jag, Peter och Max oss ut i Eklandskapet. En härlig tur i solen, hela familjen, det är livskvalitet! Max busade i snön och vi fick d-vitamin och frisk luft i solen!

Efter detta var tanken att jag och P skulle klättra, men P hade gjort illa sitt finger. Klockan vara strax före tre och jag insåg att jag skulle klättra på väggarna istället om jag inget mer gjorde. Trots trött kropp tog jag ett lugnt återhämtningspass i löparskorna innan jag drog av en timme på friskis gym (yes, där kom alternativträningen!). Det kändes kanon för musklerna att få röra sig men göra annat än löpning. Att sedan avsluta passet med en bastu var balsam för både kropp och själ! Hela jag myste på vägen hem och fortfarande känns kroppen så härlig!!

Efter quornfärssås och rödvin och snart smågodis och tv känns dagen komplett!

Jag + söndagar = sant :-)

Min stora mun...

2012-02-11T14:07:00.001+01:00

Inför veckans intervallpass med NocOut föreslog jag core efter passet (klubben har många duktiga instruktörer och jag har svårt att få det gjort annars). Efter 15 st 400 i 3:36 tempo så ångrade jag mig. Kan ha fått någon trött blick från någon också, he he (men de flesta verkar gilla det så det verkar nu bli ett permanent inslag i träningen...). Efter coren (på tartarbanan, fokus på plankan) hade jag blåmärken på armarna...

Inför långpasset idag föreslog jag en grupp i 5-min tempo. Jag tror att lite snabbare långpass är ett nyckelpass inför mara och liknande och samma som med coren så har jag svårt att få till dem själv. Efter att träningsvärken från 400:ingarna fortfarande satt i (en knut baksida lår) på fredag kväll började jag ångra även detta.

Totalt blev passet 27,30km men vi höll enbart högre fart i 20km av dessa. Enbart alltså. En hel del kilometer gick i 4:36-4:45, som sämst 5:05 men då var det lite tekniskt (trappor) som hindrade farten. Det var tre starka killar från klubben (aspirerande järmän och de som drar av en mara på 3:07) och lilla jag. Passet var bra, utmanande och gav säkert massor, men OJ så trötta ben som trallade hem. Är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju. Man kan även säga att om munnen är för stor så blir man i bättre form :-)

Tot: 56km denna vecka och det är ju en dag kvar!

(med detta sagt har mängden alternativträning varit USEL de senaste veckorna! Jag trodde det var en vecka sedan sist på friskis, det visade sig vara tre...)

31,5...

2012-02-06T00:00:00.001+01:00

31,5km är tyvärr hela skörden kilometrar för denna vecka. Jag har en slags "skamgräns" på en mara per vecka och en önskan om 50-55km så jag hamnade rätt så långt off!

Men! Denna vecka har jag jobbat två em och kväll samt heldag fre-lör med mina ideella engagemang samt en vanlig arbetsvecka på det! Ibland går det inte ihop sig, och rysskylan i veckan har därför haft rätt bra timing... Sedan är det ju inte bara kvantitet som räknas. Ett pass var ju mina fina 1000-ingar och även två andra pass var kvalitetspass: 2x snabba backintervaller (på löpband).

Och imorgon är det måndag, ny vecka och ny chans!

Svårt att få detta att gå ihop...

2012-02-04T22:31:00.001+01:00

Ja, flera saker faktiskt. Dels träningen med Amnestymöte hela helgen och nära -20C som förhindrar morgonlöpning... Annat än på USELT löpband på Park inn Hammarby (dock med snygg utsikt över Hammarby backen). Något annat som jag har svårt att få ihop är vädret. Dels hur man ska överleva kylan, men främst vädret i "Extra" -11C och (snöblandat)regn?!? Är det ens kemiskt möjligt? En nollpunkt torde ju vara en, tja, nollpunkt?

Perspektiv...

2012-02-02T19:13:00.001+01:00

Innan jag somnade igår kollade jag väder för morgondagen (dvs idag). -10C löd domen. Givetvis trodde jag inte på det. -10 har typ Sibirien, Östergötland har haft +10 i vinter.

06:35 ringer klockan. Det är -9,5C. "Ha! Tänker jag, vad var det jag sa!?" Innan jag hunnit ut är det -10,3C. Jag tror fortfarande inte på det. 5,5km senare är jag dock övertygad. Ryssvintern är här! Brrr!

På vägen till jobbet undrar jag hur jag överlevde (och var jag får alla lysande idéer (typ morgonlöpning) ifrån). Samtidigt drar jag mig till minnes när vi i februari förra året sprang runt typ alla öar i Stockholm. Då var det -17C. Johanna menar på FB att jag är en mes och berättar om sina -25C.

Men för mig är ett (is)helvette ett helvette. Graderna i helvettet spelar mindre roll. Ge mig vår. Nu.

Uppdrag slutfört!

2012-01-31T22:06:00.003+01:00

Karin Armgren
Datum / tid:31 januari 2012 - 21:55
Träningstyp:Löpning - Lång intervall

Sträcka	Distans	Tid	Snitt
Repetition 1	1000 m	03:50	3:50 min/km
Repetition 2	1000 m	03:52	3:52 min/km
Repetition 3	1000 m	03:54	3:54 min/km
Repetition 4	1000 m	03:57	3:57 min/km
Repetition 5	1000 m	03:52	3:52 min/km
Repetition 6	1000 m	03:50	3:50 min/km

Distans:6 km
Tid:0:23:15
Snitt:3:52 min/km
Snittpuls / maxpuls:0 / 0
Skor:Saucony Grid type A3

Gött mos :-)

Uppdrag intervall

2012-01-31T18:37:00.001+01:00

Uppdrag: 1000m intervaller i campushallen (200m bana!)
~~Önskat~~ Krävt tempo: 3:45-3:59
Antal: 6st
Vila: 1min (blott!)

Resultat: Återkommer (om jag överlever vill säga... efter "olgorna" förra veckan var det på gränsen att jag kom hem)

45 000m hinder i eklandskapet!

2012-01-28T16:11:00.001+01:00

B och jag trodde nog att fyra mil bland ekar, slott och sjöar skulle locka någon mer, men icke! Så ensamma på hela bussresan (!) drog vi till vackra Brokind och hoppade på östgötaleden mot Linköping. Vi hade en fantastiskt härlig tur som kändes rätt så lätt hela tiden. Snittempot blev blygsamma 6.07 men då har vi skuttat över, under och igenom nedfallna träd samt vattendrag (nåja, inte under dem kanske, men väl igenom). Typ 45 000m hinder :-)

På vägarna, särskilt på slutet, låg vi i 5-min tempo. Och det kändes bra. Känner mig oförtjänt pigg nu efter! Härligt!

Jag tror även att jag kan ha hittat eken med 6m i diameter. Den var mer imponerande irl.

Draftad...

2012-01-25T22:36:00.000+01:00

Den som med mig trodde att det stod var och en fritt att byta (löpar)klubb som man ville tror fel. Inte Mustafa Mohammed kanske, elitlöpare får nog nu klubb betala lite för, men för oss andra blåbär...

...så är det så att "om man tävlat för en klubb under året så är man bunden till den klubben även året därpå". Jaha. Fast om man byter vid säsongskifte kan man ändå relativt enkelt byta. Mot en kostnad på 300pix. Och säsongsskifte är årskiftet? Nope oktober. Suck. Men man kan även byta klubb "under säsong". Detta kostar 500kr. Och kräver överenskommelse och underskrift av både gammal och ny klubb. Suck.

"Då får det vara" tänkte jag, jäkla krångel. Mailade ändå en klubb för att bekräfta om denna info verkligen var korrekt. Fick (efter lååång tid) svar att så var det. Gav upp. Av en händelse kom jag att ändå kontakta en annan klubb. De sa: "kom hit och skriv på blanketten så fixar vi resten inklusive avgift." !

Minimal insats från mig och trevligt bemötande! Jag ser det som mitt livs första "draftning".

Jag kommer numer (efter en urfåning karantänmånad) att springa för IK NocOut.se :-)

P.s. Kära Tjalveiter, ta inte illa upp, men ni ligger ju i fel stad!

Igen...

2012-01-22T22:10:00.001+01:00

Återigen kan jag hälsa ett par dojjor välkomna in i skofamiljen!!! Någon som kan gissa när jag tänker använda dessa?

I fredags blev det skön tjejmiddag och gårdagen bjöd på vacker och mysig löpning i saknade Kolmårdenskogarna tillsammans med Ida och Max. Vi valde pga sämre väder att korta av tilltänkta 34km till 24 och gick i mål pigga och glada! Lite långsamt, men tung terräng som jag och Ida måste träna på inför BAMM! Härligt!

Idag blev det sovmorgon till chockerande 11.30 innan frukost på stan och klättring med Peter innan jag och Max tog en tur kring Stångån. På ett ställe var det sjukt halt och jag gjorde en riktig "på film" vurpa och landade mitt på ryggen!

Skön helg, men är det bara jag som tycker att den var för kort :-) ?

Å så lite träning också!

2012-01-19T21:46:00.000+01:00

Ormar och krig, nu får det väl vara nog - springer inte människan?

Jodå, lugn bara lugn, jag kutar på i mörker och kyla. MEN jag har även investerat i ett Friskis och svettis kort för gym som jag tidigare nämnt. Tanken är att bli starkare samt att jag nog trots allt behöver lite alternativträning. Detta resulterar i att jag nu vissa kvällar kör dubbla pass; först en löptur sedan på gymmet en timme. Jag är totalt ostrukturerad och rycker mest i alla lediga maskiner i en huller om buller ordning. Men det är jobbigt så nåt måste det väl ge?

Jag följer inga program eller har häftiga coacher som vissa. Det är säkert kanon, men som glädjelöpare avskyr jag tvingande planering. Vilket är konstigt då jag egentligen älskar att planera, planerar ofta och genomför så gott som alltid det jag redan bestämt. Att ändra mig är liksom inte min grej (spontan - vad är det?). Men jag kan inte förmå mig att träna på särskilda tider (pass) eller göra som någon säger åt mig. Detta betyder inte att jag anser mig själv veta bäst, det bara är så. Jag tänkte därför avslöja en - i mitt tycke - bra träningsvecka så kan ni alla kloka (t.ex.) där ute såga eller hylla. I åtanke bör ni ha mina mål, med Rotterdam Maraton (skitsnabbt) som första anhalt.

En bra träningsvecka:

1-2(3) pass styrka. I denna ingår alltid core och oftast hela kroppen med olika fokus.
Ett långpass. Detta kan vara allt från 18-80km, men mest troligt kring 25-35km.
Ett kvalitetspass. Antingen (långa)intervaller eller backintervaller. Fartlek och korta intervaller är på gränsen till ok.
Andra bra pass är morgonlöpning (får upp förbränning och tränar att springa på tom kropp), terrängpass och ("tyvärr") ett gäng slaskpass i mellanmjölkstempo. Jag vill med dessa få upp antalet km till ca 55km/vecka (helst längre förståss, men realistiskt).

Så vad är domen? Tycker ni att jag ska öka/minska något? Flytta fokus? Våga mer? Våga mindre? Bring it on :-)

The rules of engagement

2012-01-18T18:11:00.003+01:00

Ett historiskt konsensus har uppstått. USA, Afganistan, FN och Talibanerna är överens. Härligt när forna fiender och antagonister kan enas. De är överrens om att det som visas på den film som nu sprids inte får förekomma. Filmen visar amerikanska soldater som kissar på lik från afganer. Vad jag förstår strider detta mot "the rules of engagement".

Jag kan dock inte - nu som ofta - sluta häpnas över att om man kan komma överens om regler för krig, vad sägs då som att regel ett bör vara att krig INTE ska förekomma? Kalla mig naiv, men jag kan verkligen inte förstå varför vuxna människor inte kan komma överrens om det. Alternativt att inte ha regler alls. Krig är ju de facto en kränkning av mänskligt liv och jag kan inte se hur detta på något sätt kan göras ogjort med regler (som bryts vid varje konflikt).

Och, jag kan faktiskt inte hålla med om att det värsta i filmen som visas är att soldaterna kissar på sina offer. det värsta måste väl ändå vara att de är offer, att de är mördade?

Sara Hansson säger det bättre än de flesta:

Lyssna: Krönika: Sara Hansson om soldaterna som kissade

Nu är den äntligen här!

2012-01-16T20:45:00.001+01:00

För er som ända sedan september 2010 väntat och längtat så kan jag meddela, väntan är över! Tidningen "Snoken" är här och yours truly är givetvis nämnd. Vårt once in a lifetime fynd i form av en albino huggorm fick en egen artikel och en rätt så snygg bild (tagen av Peter). Tydligen ska de betyda tur och vi hoppas att detta gäller oss lika väl som det gäller den själv. För som orange är man ju inte så diskret i den svenska faunan...

P.s. För er ormfobiker som öppnade en (i princip) träningsblogg och får en orm upptryckt i ansiktet kan jag trösta er med att: den inte var mer än ca 15-20cm och vi hittade en större daggmask samt att ni kan ju se det som terapi :-)

Bjärka-Säby till Linköping

2012-01-14T15:59:00.000+01:00

Efter att bussen släppt av mig vid vackra Bjärka-Säby slott (det nya...) så hittade jag ganska snart Östgötaleden i den vackra slottsparken. Jag hann inte springa så långt förrän det var dax att passera en lite bro för att sedan fortsätta på vackra små stigar. Solen sken från en klarblå himmel, det var ca -1C och inte så blåsigt. Perfekt löparväder! Det kändes lätt att springa från start och landskapet var verkligen vackert! En lång bit sprang jag på mjuka grässtigar längs Kinda Kanal och kom då bland annat till Hovetorp. Slussarna är tömda och det var läskigt långt ned till vattnet!

Tur att Max inte var med, han hade definitift trillat ned den lilla klanten... Ni får ursäkta den vindögda blicken, svårt att ta kort på sig själv...

Efter slussarna sprang jag en bit i Ullstämmanskogen innan det åter blev mer utpräglat Eklandskap likt det ni ser ovan. Jag kan tänka mig att det blir bedövande vackert här på våren...

Jag kände mig pigg under hela passet som totalt blev ca30km. Kilometertiden blev ingen höjdare, men terrängen var lite utmanande på sina ställen, ibland fick jag leta led, men mest av allt så hade jag ju inte bråttom! När jag kom hem kände jag mig fortfarande pigg och då var Peter och Max på väg ut i nyss lämnade Eklandskap (som vi ju når lätt strax utanför dörren!). P hade kokat varm choklad och brett mackor så givetvis ville jag med! Jag bytte bara om till torra kläder och sedan gick vi en långtur med fika.

Mina killar i solen!

Kort och gott en suverän lördag och jag lyckades vara ute under nästa samtliga av dagen soltimmar!

På bussen mot Bjärka-Säby!

2012-01-14T09:31:00.001+01:00

...hoppas att jag hittar hem! ca 25-28km slottsmiljö och eklandskap på östgötaleden väntar! där ska finnas en ek med 6m i omkrets, hoppas jag hittar den :-) Ses!

Inne och utelistan

2012-01-11T20:46:00.001+01:00

Iskallt

Rehab
Prehab
Core-träning
Alternativträning
Stretching
Uppvärmning
Nedvarvning
Naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer

Inne

Löpning (i stan, i skogen, plant, backigt mm)

...fast, ännu mer ute är benknäckaren från helvettet. Som nog kan undvikas med hjälp av utelistan.

Alternativa januari??

2012-01-10T23:36:00.000+01:00

Med enbart en mara sprungit hitintills i år är jag inte supernöjd med årets inledning, längdmässigt. Dock har jag köpt ett halvårskort på mitt lokala (400m bort...) friskis-gym. För att tjäna på detta istället för ett (eller två?) 10 kort behöver jag gå fler än 20 gånger. Jag har satt en (skamm)gräns på 30 gånger fram till juni. Puh! Men det är en medveten satsning att bygga styrka inför BAMM!

Utöver det går jag och P en kurs i klättring! Det är skoj men verkar dyrt i längden med all utrustning. I helgen tar jag igen med långpass, så även den 28:e vad det verkar :-)

I övrigt, var får jag tag på en sådan här? En must-have!

Vad händer 2012??

2012-01-07T17:09:00.004+01:00

Så, nytt år nya planer! Hos Laila kan du som letar finna massor av inspiration på roliga saker att göra under året om du har ont om uppslag. Men jag har redan smitt mina planer om än inte till 100 procent... Ungefär så här hade jag tänkt 2012, vi börjar med de stora målen (dit jag är anmäld och klar!):

Mål 1 Rotterdam Marathon

Förra året så spenderade jag min födelsedag med valhajar, detta tyckte jag var ett bra sätt att fira. I år tänkte jag köra favorit i repris och dra iväg på min födelsedag. Jag letade efter roliga lopp i Europa och hittade Rotterdam Marathon på min födelsedag! Klart och betalt. (I efterhand har jag upptäckt att jag på samma dag istället hade kunnat springa Paris eller Milano Marathon, men Rotterdam blir säkert kalas! Vi kan flyga från Linköping och dessutom ska det vara platt som en pannkaka!). Tidsmål följande: Skamgräns: under 3:38, Godkänt: under 3:30, Väl Godkänt: under 3:20.

Mål 2 Vansbro Marathon

Jag kommer återigen att springa den fantastiskt vackra banan och det roliga arrangemanget Vansbro Marathon! Det ska bli skitkul och givetvis vill jag slå min tid (och placering?) från 2011 men annars så ser jag detta mer som upplevelse och träning inför...

Mål 3 (årets grej!) BAMM50

BAMM50 2012. Årets stora mål och en riktig utmaning! Jag och Ida är anmälda till BAMM50, 50km (fågelvägen) fjällorientering under två dagar. Du bär med dig allt som du behöver under dessa dagar och det är alltså ORIENTERING. Detta är något som jag inte behärskar... Därav en STOR utmaning. Det ska bli skitkul och vi kommer att träna för fullt inför detta.

Andra lopp jag sneglar på

Jag hoppas även hinna/orka med dessa gobitar:

I mars så har jag lust att kicka igång året med en start i Premiärmilen. Även om det är en lögn att banan är flack så hoppas jag på att kunna slå PB. Jag funderar på att ställa upp i Säter Marathon, men inte maratonklassen, utan halv- eller kanske premiär på kvartsmaran? Time will tell. I maj kommer jag nog att ställa upp i halvmaran Kanalöpet som går bekvämt nära och längs vackra Göta Kanal. Senare den månaden kommer jag antingen att springa den spännande träningstävlingen Limsjön Marathon i vackra Leksand som tuffa Jonna arrangerar helt själv! Eller alternativt testa formen i BUM 50miles som är ett ultralopp som går i på leder (dvs ett topplopp i min värld!) i Borås trakten. För tredje året i rad tänkte jag sedan försöka springa Jättelångt. Detta är lite som min Nemesis då något alltid tycks komma emellan. Vi får se hur det går i år... I juli vill jag springa Baltzarloppet igen. Banan var kanonfin och det var ett roligt lopp (jag kom ju tvåa på PB!). Kraftloppet i augusti kommer jag nog tyvärr att missa... Inget av dessa lopp har dock satt dag ännu, så vi får se!

Och till hösten...

Höstens tävlingar får avgöras efter våren och sommaren och deras resultat. Kanske blir det Hässelbyloppet för att fixa en snygg miltid. Är jag inte nöjd med mitt resultat i Rotterdam kanske det blir en mara, kanske Åland marathon? Banan var tråkig och vädret uselt, men ett ok arrangemang till bra pris! Fast kanske hellre Växjö Marathon som ska vara snabbt? DN Stockholm Halvmarathon var så kul sist (2010) så kanske blir det detta? Jag är även sugen på SUM (som likt Jättelångt aldrig tycks bli av för mig) samt Hovaleden Ultra. Båda är terränglopp på vackra leder och är lita lagom 50km långa. Troligtvis testar jag åter Höstmilen i vackra Jurslaskogen, däremot är jag glad att slippa trängseln (och det höga priset) på Lidingöloppet, där har jag ju redan mitt silver...

Vad ska du göra 2012? Tycker du att jag glömt nåt? (de med tidsultratips göre sig icke besväret. Jag har inte pannben för det! Däremot gillar jag små lopp, gärna i terräng!)

2011 - ett oväntat år!

2012-01-05T22:02:00.000+01:00

2011 var ett händelserikt år! Många saker som jag inte hade någon aning om i början av året hände! I början av året började jag att träna med Goif Tjalve. Eftersom det var vargavinter och massor av snö så var det riktigt skönt att vara inomhus och springa snabbt! Man kan nog säga att jag ökade mina kvalitetspass med 100 %... Vad man lätt kan se i efterhand var att jag då borde ha dragit ned på nåt annat. Så var ej fallet. Jag sprang lika många och lika långa pass ändå. Och det höll!

...till slutet av februari. Efter en kall (-17C) men härlig tur runt typ 15 öar i Stockholm så var en vad trasig. Jag vill inte tjata mer om det då det var rätt smärtsam att missa årets två stora mål: Rom Marathon och TEC.

För att trösta mig för detta och för den tråkiga nyheten att inte längre vara "20-something" så åkte jag och Peter till Filippinerna. Där uppfyllde jag en gammal dröm om att få se världens största fisk (valhajen) dök bland vackra koraller, badade i kristallklart hav, latade mig och fick lära känna lite av detta fantastiska land. Väl hemma var mitt ben rätt så bra och jag beslutade mig (ok blev övertalad) att ställa upp i lag SM-kval i friidrott. Jag fick grenen ingen annan ville ha 5000m. Jag kom inte sist och fick PB på distansen.

Inspirerad av kortdistansen sprang jag i juni Parloppet med Anna. Rätt förkyld, men det var ett kul lopp! Samma helg var jag på mitt första möte med Amnestys svenska sektions styrelse i vilken jag blev unvald i maj. Detta arbete är något som jag verkligen brinner för och jag är skitstolt att få arbeta för denna häftiga organisation!

I juli sprang jag underbara Vansbro Marathon (och gissa till vart jag nyss anmälde mig till igen?) ett fantastiskt vackert och roligt lopp i TERRÄNG! Resten av månaden spenderades ute i stugan där vi plockade (inte letade, de fanns överallt!) kantareller, badade, sprang och grillade. Jag älskar sommaren!

I juli blev jag även erbjuden två nya jobb! En forskartjänst (jättespännande) och sedan min nuvarande tjänst. Tänk att ett val mellan två goda ting kan innebära så mycket huvbudbry!! Eftersom jag inte kunde välja fel kan jag inte säga at jag valde rätt. Det jag kan säga är att jag trivs jättebra med att arbeta med landsbygdsfrågor! Jobbet - och att Peter fick jobb - innebar även att vi började leta ny bostad i ny stad!

Men nu hejdar vi oss!! Innan detta kom jag ju tvåa i Baltzarloppet på nytt PB på halvmara (1.34), och sedan kom jag tvåa i Kraftloppet 72km och avslutade med att knipa en silvermedalj på min nemesis Lidingöloppet (nä nu ljuger jag! det var ju en 10:e plats i Höstmilen som var slutet på säsongen!).

Sedan var det sista dagen på jobbet innan vi for en vacka till Malta innan vi i november blev Linköpingsbor. Efter att ha bott i Norrköping i nära 10 år (galet! jag som fortfarande tycker att jag är dalkulla!) så kändes det lite sorgligt att flytta. Men vi trivs fantastiskt bra här, både i lägenhet och i omgivningar. Det känns som att jag har slagit mig ned :-)

Så. 2011 var ett händelserik år med många överraskningar. Det var året alla mina nära vänner fick eller blev med barn och det var året vi bytte både jobb och riktnummer. Det var ett bra år även om allt inte gick precis som jag ville.

Men det kan alltid bli bättre; 2012 - B R I N G I T O N ! ! ! :-D

Skor...

2012-01-03T20:29:00.003+01:00

Jag har ju skrivit om ämnet förr (här och här t.ex!) men det tåls att skriva om igen :-) I löparvärlden är nu (sedan ett tag tillbaka) "minimalistiska" eller "barfotaskor" det nya svarta. Exempel på sådana ur min skogarderob är Vibram five fingers och Nike free (även om experter skulle hävda att de är på varsin sida av skalan).

Jag lockas av idén som i korthet bygger på att låta foten röra sig så naturligt som möjligt, utan att styras av pronationskilar och dylikt. Tesen är även att trots att skoindustrin har lagt ned massa möda på att ta fram dämpade och stabiliserande skor så har inte löparskadorna minskat (tvärtom menar vissa!).

Oftast går minimalistiska/barfotaskor och ett annat löpsteg ihop. Anhängarna menar att det naturliga steget (så som vi således bör springa) är att springa på tå.

"På TÅ!?!" Utbrister du häl-rullnings-drillade person! Ja, på tå. Jag ska villigt erkänna att jag tror på idén! Tänk dig att du är på stranden och ska springa det fortaste du kan till glasskiosken en bit längre bort. HUR springer du då? Jo, på tå!!! ( Är du fortfarande skeptisk? Kika in vad Newton säger!). Efter denna "minimalistiska/barfotaskor/tålöpnings for dummies-kurs" tänkte jag delge min syn på saken:

Jag tror inte på stabiliserande skor. Jag tror inte att en sko kan ändra ditt naturliga löpsteg. Jag tror heller inte att en sko (om de kan ovan) BÖR göra det. Jag tror således inte på pronation. Eller, jag tror att det finns, jag är dock inte enig med skoindustrin om att det är ett problem (som bör åtgärdas).

Jag tycker att det kan vara skönt att springa barfota. Dock anser jag inte att detta alltid ger ett optimalt steg. Det kan kan tvärtom ha lite motsatt effekt då det trots "fusk" som Vibram Five fingers gör jäklarns ont att kliva på en kotte vilket gör steget stelt. Jag tror att skor är en rätt så bra idé för att skydda foten, ge viss dämpning och ge dig möjlighet att springa på utan att bli stel (rädd för kottar). Jag tror att de flesta springer mer på tå/framfot om de inte har superdämpade skor med hög häl och jag tror därför att många (alla) mår bra av att springa mer på tå. Jag är således varken anhängare till "barfota-alltid-klanen" men definitivt inte till "stabilt är bäst". Lite mellanmjölk? Snarare lättmjölk :-)

Nu är 10 000 krs frågan: vad tycker du??? Vilka är dina favoritskor och vilken typ av skor tycker du är kung? Håller du med mig eller är du för tjockskor??

Jag har sprungit genom salar av gnistrande diamanter!

2011-12-31T15:52:00.000+01:00

Gudarna (om sådana nu finns) måste ha tyckt synd om mig efter Dagmars vrede och min besvikelse över det tråkiga långpasset i veckan. De gav mig en chans till. På dagens pass sken solen starkt från en molnfri himmel, marken var lagom hårdfrusen helt utan lera och vinden var obefintlig. Gudarna valde sedan att dekorera världen med gnistrande diamanter! Diamanterna täckte varje grässtrå, varje bit mark, varje sten och varje gren; stor som liten. När solen sedan sken genom dessa diamanters prismor gnistrade hela min stig i regnbågens alla färger! Det var magiskt! Ni som väljer att kalla det frost har fel, idag sprang och och Max genom naturens salar prydda av diamanter!!

Bild från Linköpings vackra Eklandskap (från igår, därav avsaknaden av diamanter. Jag sprang idag helt ouppkopplad). I Linköping ligger norra Europas största sammanhängande eklandskap* en skatt som tyvärr få vet om och fler borde ta vara på att njuta av.

När jag flyttade till Östergötland tyckte jag att det kändes mycket exotiskt med vilda ekar! I Dalarna är samtliga ekar planterade och växer vanligtvis i alléer. I Linköping har vi hela skogar! Här ser du en tvillingek!

Jag har fått berättat för mig att en ek växer i 300 år, lever i 300år till och sedan dör i 300år. Tänk om man kunde se allt vad en enda ek sett??

2011 avslutas således med två mil omgiven av nästan 1000-åriga jättar inklädda i diamanter. Vad kan 2012 bjuda på som klår detta?? Gott nytt år!!

* Jag får förvånande ofta frågan "Vad är ett eklandskap?" Kort svar: ett landskap av ek (dumma frågor får dumma svar) för ett mer utförligt svar kan du klicka här.

Jag och Dagmar...

2011-12-29T15:00:00.001+01:00

...eller hennes skitunge till lillasyster. Skitsaksamma vad de tänker kalla stormen idag men jag har en gås oplockad med denne! Innan försökte jag glatt kaxa till mig med att hävda att "lite blåst har väl ingen dött av" och "det märks knappt att det blåser när man bor på en slätt" eller "klass ett varning? Förstaklassigt väder borde det kallas!" Osv osv... ...meeen så här i efterhand vill jag inte säga så mycket mer än det blev så som jag kaxigt hoppades på, motvind. Hela. Vägen. Jag och Ida stod typ still när "Dagmar" (eller hennes syrra) ven kring oss. Att snacka var otänkbart. Jag tjurade ihop, gav upp och vi valde tåget från Linghem. Besviken. Jag älskar långpass, men dessa 4mil i motvind var en sann plåga. Damn you Dagmar(s syrra)!!

Nu kör vi!!

2011-12-29T09:11:00.001+01:00

Idag kör vi favorit i repris, Norrköping-Linköping på apostlahästarna! Jag hittar säkert, har ju sprungit där förr (om än med guide och för ett år sedan). Idag blir det jag, Ida och Dagmars syrra! Hur mycket kan det blåsa liksom? Och förresten märks det knappt här på slätten! Återkommer med rapport. Hoppas jag...

vid mina sinnens fulla bruk??

2011-12-28T14:04:00.001+01:00

Ikea, mellandagsrea, lunchtid...

Den gammal herdeliga "Trickle down"-effekten

2011-12-21T18:49:00.007+01:00

"Trickle down"-effekten är ett nationalekonomiskt begrepp som (enkelt uttryckt) betyder att ökat välstånd för vissa (t.ex. skattelättander för de rikaste i USA, eller bättre välstånd i västvärlden) även ger positiva indirekta effekter även för andra grupper (t.ex. de fattigaste i USA alt u-länder). De positiva effekterna liksom smittar av sig och trillar ned även till de sämre bemedlade. Bra idé va? Win-Win!!

Det enda (lilla) problemet med trickle down är att det inte fungerar.

Därför tycker jag att det är beklämmande när DNs Hanne Kjöller kritiserar musikhjälpens insats för flickors skolgång som patroniserande och skriver: "Varför får människor i fattigare länder inte gå igenom samma utvecklingsfaser som vi själva gjort?" (Ja, kära Hanne kanske för att det är grymt orättvist att flickor världen över diskrimineras och utestängs från skolgång!)

Istället menar Hanne att de (för att inte skörden ska gå förlorad) bör arbeta på fälten. Barn (flickor) bör alltså arbeta på fälten istället för att ges möjlighet till utbildning och möjligheter till självbestämmade och en väg ut ur fattig dom.
- För såsmåning om (det tog enligt Hanne oss bara ca 150år) så kommer utvecklingen att ha "tricklats" ned även till dem! Klart och betalt!

Det finns massor (MASSOR!) av forskning som visar att utbildning av flickor är ett effektivt sätt att minska fattigdom och öka demokratisering. Det finns en direkt koppling mellan flickors skolgång och antalet barn i en familj, men vad större är även barnens och familjens hälsa! Utbildade kvinnor ger även positiva effekter ekonomiskt (för kvinnan, familjen och landet) samt socialt. Nuff said. Jag tycker inte att flickor världen över ska behöva vänta tills välståndet tricklat ned!

I övrigt tycker jag inte heller att Martin Schibbye och Johan Person ska behöva vänta på att rättvisan ska trickla ned i det Etiopiska rättssystemet, jag tycker att de ska friges nu! Läs gärna vad Amnestys kloka generalsekreterare säger!

För er som tycker att skolgång för flickor och mänskliga rättigheter är sekundärt löpning kan jag berätta att jag slog till med 5km snabbdistans idag, på 21min. Förkylningen verkar ha fattat.

Ok, jag erkänner...

2011-12-18T21:33:00.005+01:00

...burken med rosavita tomtar är nästan slut. Till mitt försvar har Max varit en bra hjälp. Han äter inte skumtomtar, men han är heller inte den som spottar i glaset utan att ha testat. Han såg sin chans när burken var utan lock och plockade ut en skumtomte tuggade, insåg att han tyckte att det var äckligt, spottade ut och tog en ny.

Typ 20 gånger.

Jag ska även erkänna för er som tycker att det borde vara nog, att jag kan välkomna Invo8 Orc 280 in i min skofamilj:

Detta är en dubbad terrängsko som marknadsförs som "lätt" och som en "racer". Den väger dock 280g så SUPERlätt är den ju knappast. DOCK var den väldigt skön och även om det under mina snöiga och leriga 21km idag inte var isigt så gav den sjukt bra grepp på stenar och rötter, mkt bättre än mina speedcross eller New Balance 101. Jag är supernöjd och vi får nog många fina turer framöver...

Trots snöstormen var turen jag sprang väldigt fin och jag insåg hur mycket jag saknat att springa i skogen (det blir ju lite sådant nu i mörkret). Tyvärr var min puls (likt hela veckan) lite högre än vanligt. Kanske har inte förkylningen ännu släppt helt. Och jag som tyckte att jag var tydlig på den punkten?

Krisen är avblåst!!!

2011-12-16T20:01:00.001+01:00

nu; sockerchock!! (eller, nja, det ska till en hel del socker för att chocka mig). Cloetta borde avlöna mig ;-)

dubbelt så illa!!

2011-12-16T14:03:00.001+01:00

krisen blev just 100% värre...

Julkris!!!

2011-12-16T14:02:00.001+01:00

Eftersom jag varit sjuk...

2011-12-13T20:07:00.002+01:00

...så var det bäst att ta det lite lugnt tänkte jag. Därför blev det bara nio km idag (störande ojämt, bara 1km till 10!) i spöregn och stormbyar. Nio km i blott 5:30-tempo.

Nio km backintervaller :-D

Fak jo förkylning.

Wow; tvåsiffrigt i december!! :-S

2011-12-12T11:58:00.003+01:00

Hela 12,5km har jag sprungit i december!

Nu frågar ni er: "Menar hon mil?" Men si nej det gör jag inte! 12,5km fördelade på två pass är allt jag lyckats skrapa ihop i december. Skandal. Jag hade hoppats att var vore mil, och i vanliga fall hade det nog varit mil. Men en förkylning satte klorna i mig för en dryg vecka sedan och satte effektivt stopp för allt kutande. Tur i oturen under en mycket hektisk vecka med kvällsjobb fyra kvällar och den femte åkte jag till London för studiebesök på Amnestys internationella sekretariat (japp, skitkul) och styrelsemöte. Men nu är jag back on track och ska försöka komma igen hjälpligt med decembers resultat. Jaga km!! Känner mig dock inte stressad, jag kan gott ta en lite lugnare månad! Dessutom har jag skitroliga planer för 2012 som kommer att innebära många sköna km!

Boots on!

2011-12-06T12:55:00.001+01:00

"Första snön föll i natt" Jag undrar: hur har jag överlevt 29vintrar!?!

Att duscha otränad?!?

2011-12-04T19:24:00.005+01:00

...det är precis vad jag har gjort idag. Detta är något jag brukar (med gott resultat) undvika. Ganska lätt om man tränar minst varannan dag. Oftare än så finner jag ingen anledning att duscha.

Jag ogillar generellt att duscha. Man blir blöt, det tar tid och det är tråkigt. Nu höjer ni på ögonbrynen och frågar er hur fräscht det är att träna typ jämt och inte duscha? Till er kan jag säga att "ogilla" något inte är detsamma som att "undvika". Jag duschar ändå. Men att "okynnesduscha" t.ex. varje morgon har jag inget för! Fy så obekvämt att bli blöt (och uttorkad i huden) när man knappt vaknat!

Men idag har jag för en gångs skull duschat otränad. Totalt slöseri med dusch, ja, men för tillfället bör träning undvikas (ont i halsen och huvudet, allmänt trött; AKA förkylning) och duscha, ja det kan bara undvikas ett tag :-) Tycker allmänt synd om mig själv och inte ens 12 timmars sömn (sug på den småbarnsföräldrar!) kunde bota mig...

Å jag som skulle erövra Östgötaleden denna helg! Nästa helg far jag till London för att besöka Amnestys internationella sekretariat så Östgötaleden får vänta! Får hoppas att den helgen därpå står som segrare mot "julklappsshopping" men eftersom jag ännu inte börjat med det så ser det mörkt ut...

Förresten, när får man egentligen börja träna efter att man varit sjuk? Och snälla lite mer nyanserade svar än "när du inte har ont i halsen" tack!

"Hur kan du springa åtta mil?!??!"

2011-12-02T18:35:00.001+01:00

Lite klämkäckt kan jag meddela att man springer åtta mil på samma sätt som man springer 1mil, 1km eller - faktiskt - ett enda steg: du sätter den ena foten framför den andra. Så vet du ;-) Man äter en hel låda "Juleskum" på samma sätt, den ena efter den andra!

"En tätort på en slätt..."

2011-11-30T20:54:00.001+01:00

...det vill säga Linköping (uppenbart för alla som lyssnat på Winnerbäck) och där jag nu bor, är även mamma till juleskum. Just nu kan jag typ inte äta annat! Så fanatiskt gott! Tom turistbyrån bjussade på dem (efter att jag och Max kutat dit. Lyssnandes på herr W, såklart). Nu är jag stolt ägare över en Östgötaledenkarta även över denna del. Vet ni vad det fina är? Den börjar typ utaför dörren!! Här ska utflyktas!

...och misslyckanden!

2011-11-28T20:45:00.003+01:00

Efter mitt förra lite käcka inlägg om hur lätt det minsann är med morgonlöpning tänkte jag berätta att 1) ibland så misslyckas jag 2) man ska leva som man lär (faktiskt ett bevis för min tes i förra inlägget).

I söndags hade jag anmält mig på adventsmorgonlöpning med efterföljande frukost på Scandic (!) samt bastu (fast i omvänd ordning). Supermys!! DOCK så inledde vi helgen med att på fredag kväll åka till Ikea och köpa en "Pax" (det står för komplicerad och dyr garderob) = galet. Den jobbade vi med fram till 02.00 (förlåt grannar). På lördagen åkte vi till Norpan för att flyttstäda vår lägenhet. Det tog sju (7!) timmar. Så, ledbruten efter två tuffa dagar (och en arbetsvecka) så gjorde jag ett undantag från min "tänk inte" filosofi. Väderleksrapporten för söndagen var nämligen "Berit" och jag kände att jag pallade inte att pina mig (som supertidig löpning i storm är i min värld) en tredje dag. Alltså, jag ville gärna springa (och lite regn har ju ingen dött av) men jag sköt upp beslutet till morgonen därpå. Om det var fasansfullt så skulle jag somna om. På söndagsmorgonen kom Berit. Jag somnade om.

ERGO: Jag tänkte, jag misslyckades.

Nåväl, trots Berit tog jag mig ut på em (när det iaf slutat regna). Jag hittade till mysiga Rydskogen via vackra Vallaskogen, Valla samt Gamla Linköping. Jag var överlycklig över att slippa bygga möbler eller städa och sprang därför 15km i 5min/km utan att anstränga mig det minsta (detta trots motvinden från helvettet över slätten). Nu är jag nyss hemkommen från ett intervallpass (500m & 1000m) med joggvila och där intervallerna gick i 3:40-3:50 fart. Hejja mig! (som formtoppat helt fel...).

Om morgonlöpning (och mammutar)

2011-11-24T11:57:00.006+01:00

I morse gav jag och Max oss ut på en tur i det vackra eklandskapet i närheten av där vi (nu) bor. Efter ca 3,5km så påmindes jag om att jag träffade på en mammut i skogen nyligen. Och när jag sprang där i skogen kom jag på mig själv med att undra om det verkligen hade varit en dröm, eller var det något som hänt igår? Efter ett tag så inser jag det (smått) absurda i tanken på mammutar i eklandskapet och det är även då jag inser att jag fortfarande inte riktigt har vaknat.

Detta är fördelen med morgonlöpning. Man vet inte riktigt vad man gör. På med kläderna och sedan ut, efter några km så vaknar man och undrar vem i h-vette som kom på idén att springa i kylan, mörkret, snön, men då är det redan försent (vilket också kan vara nackdelen med morgonlöpning...). Fast oftast är det skönt!

De som säger att de inte klarar av mogonlöpning det är de som tänker för mycket. De vaknar av ringklockan, sträcker på sig i sängen och väljer mellan att: 1) stanna kvar i den varma sängen, sova en timme till och kanske gosa med partner, barn, hund eller 2) gå upp och ut och springa i kylan (för det är alltid kallt i jämförelse med sängen).

Nummer ett vinner 10 gånger av 10. Så Lesson no 1 i morgonlöpning: Tänk inte, helst ska du knappt vakna. På med (förberedda) kläder och ut. Innan du hinner ändra dig. Så tänk inte.

Som ni märker har jag inte några problem med "tänk inte" :-)

In i dimman!

2011-11-22T20:45:00.002+01:00

Allmänt kaos i lägenheten pga för lite förvaring ("Pax" ska snart ordna det...), (för)många ouppackade kartonger samt vintermörkret är inte direkt uppiggande var för sig och ihop blir de närmast förlamande. Men, ett kort litet backpass ska man väl orka?

När jag cyklade från Stadshuset var det förvisso mörkt, men inte mer än så. När jag 10min efter hemkomst stack ut igen var det mjölkvitt av dimma ute! Det var som att springa med imma på glasögonen! Nåväl, när jag väl kom ut var det skönt (men förvillande i dimman, jag som knappt hittar i dagsljus). Efter 4km var jag dock hemma igen och vid den ganska korta (120m) men branta backen vid mitt hus. Körde 10 gånger på max uppför sedan nedjogg. Alltid nåt. :-) Karin VS latmasken 1-0!

Flyttat!

2011-11-20T20:19:00.001+01:00

Då så, då var det viktigaste på plats!! Synda att det är ungefär det enda som packats upp i helgen... :-S I vart fall är det en hel del kvar. typ 17 kartonger. Meen jag har hunnut hitta två fina löprundor!

Nöjd!!!

2011-11-16T21:39:00.002+01:00

Sista passet i Norrköping?

Trots mitt i flytthetsen, beckmörker och trötthet tog jag mig ut på ett pass som jag grunnat på i ett tag men som jag inte orkat/vågat testa: 500m intervaller med kort vila. Nu skulle det ske!

Himmelstalundsfältets en-km långa väg rakt över (som svagt lutar upp på hälften och svagt ned på andra hälften) var banan. Hälften, vila 30sek och sedan resten - och igen! Efter 2km tog jag setvila på 2min.

Sex km upp- och nedjogg samt 4km intervaller i 3:48min/km-fart! Så gött! Nu blir det nog mest flytt restan av veckan... Kan vila med gott samvete efter idag och hinner nog med ett pass i min nya stad till helgen (hur lång tid kan det ta att packa upp liksom? ;-P )

Karin Armgren
Datum / tid:16 november 2011 - 19:14
Träningstyp:Löpning - Kort intervall

Sträcka	Distans	Tid	Snitt
Repetition 1	500 m	01:54	3:48 min/km
30sek vila
Repetition 2	500 m	01:48	3:36 min/km
30sek vila
Repetition 3	500 m	01:55	3:50 min/km
30sek vila
Repetition 4	500 m	01:54	3:48 min/km
2min vila
Repetition 5	500 m	01:57	3:54 min/km
30 sek vila
Repetition 6	500 m	01:50	3:40 min/km
30sek vila
Repetition 7	500 m	02:00	4:00 min/km
30sek vila
Repetition 8	500 m	01:53	3:46 min/km
klar!

Distans:4 km
Tid:0:15:11
Snitt:3:48 min/km

Nytt hem!

2011-11-15T22:35:00.005+01:00

Idag fick vi nycklarna till nya lyan!! Eller fick och fick... vi betalade rätt bra för dem skulle man kunna säga. Men på fredag bär det av, så nu sitter vi i en röra av flyttkartonger och försöker mota bort flyttångetsen.

I nio år har jag bott i Sveriges "Peking" - Norrköping. Jag flyttade hit hösten 2002 för att plugga. Jag hade precis avslutat ett år i Australien och var laddad för plugg! Efter mina studier blev jag kvar. Jag har alltid gillat Norrköping och hade inget emot att stanna. Det blir ju även så att det är lätt att bli kvar där man har fått sitt nätverk. Och var skulle jag annars flytta? Hem till Borlänge kändes inte så lockande, Stockholm lockar inte alls och att flytta någon annanstans (där man inte har rötter) utan anledning (så som ett bra jobb) har bara känts dumt.

Men nu. På fredag så lämnar jag Norrpan! Efter nio år, sju hem, en examen, en massa extra poäng och sex jobb så flyttar vi! Det känns konstigt och avlägset samtidigt som spännande och kul. Jag kommer att SAKNA mina vackra springleder (runt Ågelsjön, Älgsjöarna, Getå, Glottern...), mina vänner och löpvänner (Tjalve), det vackra industrilandskapet samt mysiga Knäppingsborg. Men om jag gärna åter vill spegla mig i en av Glotterns små sjöar eller plaska i vackra bäcken i Getåravinen, eller ta en fika på Bagarstugan, då är det ju bra att flyttlasset inte går så långt. Jag flyttar till Norrköpings storasyster:

Linköping - gör dig redo, på fredag är det slut på lugnet! :-)

Inte enligt plan (nu heller...)

2011-11-13T11:57:00.005+01:00

Eftersom en kille beslutat sig för att köra jogg.se's ultraintervaller igår så petades jag ned från förstaplatsen på jogg.se's Norrköpingslista. Detta gillades inte. Jag brukar alltid ligga i toppen på denna och rätt ofta är det jag som vinner månaden (och även året). Därför tänkte jag se till att direkt visa vart skåpet ska stå genom att springa en halvmara å på så sätt återigen vara damen på täppan. En verkstad såg dock ut att ha söndsgsöppet i Norrköping och öppnade 11.00, så därför hade vi inte helt skrotat Ikea och diskmaskinplanerna, kanske skulle det bara behövas ett qvick-fix för vita blixten? Detta krävde en tidig halvmara (och därför innan frukost).

Jag och Max gav oss av, solen hittade nästan fram bland molnen och turen vi sprang är riktigt fin (kommer att sakna den!) först på "landet" med jordbrukslandskap, sedan i en fin skog. Det gick dock lite trögt, sega ben, det blir ju rätt så utan mat i magen... Vid ca 12km skulle vi springa om en tant med sin hund på en rätt smal stig. Max är ofta lös, så även nu. Han kutar bara förbi alla hundar. Denna hund attackerade dock stackars Max! Schäfern jagade en livrädd Max en bit och gav honom en snyting innan den återvände mot tanten. Det hela gick snabbt och såg inte så illa ut, men Max började halta kraftigt på ett bakben. Mitt i skogen och med en trasig bil hemma så kunde jag varken ringa Peter eller Taxi (de kör sällan stigar). Vi började sakta gå (Max väger 30kg, att bära är inte ett alternativ). Efter någon långsam km slutade Max halta och sprang omkring som vanligt. Vi tog dock kortaste vägen hem och därför ligger jag ännu tvåa på jogg.se. Max ben verkar fortfarande ömt, men han haltar inte.

...och verkstaden kunde inte fixa genaratorn på bilen förrän imorgon. För blott 4000pix. Det går bra nu.

Inte som planerat

2011-11-12T18:36:00.005+01:00

Idag hade klart.se och yr.no lovat sol mitt på dagen! Lycka! Fantastiskt tänkte jag som genast planerade in ett löppass mitt på dan. I solen!

Så här såg det ut:

Dvs molnen på marken och så mörkt att gatlamporna måste vara på mitt på dagen och fotot omöjligt kan bli skarpt för att allt är suddigt. Novemberhelvette...

Men passet (kanske mitt sista i vackra Vrinnerviskogen?) blev trollskt i dimman och vackra frostade spindelnät kantade min väg. Men det var mörkt och nästan läskigt tyst. Tur att jag hittar i den skogen...

Planen för morgondagen var ett (sjuuukt tidigt) morgonterräng (TERRÄNG!) pass med Ida för att träna inför en viss tävling... Meeen på vägen hem går bilen sönder (troligtvis någon rem som driver nåt till batteriet och som tydligen är busenkel att byta. Tyvärr omöjlig att hitta). Detta gör det svårt att ta sig till terrängen imorgon och således ställs det passet in. Bajs också.

Planen efter passet var en tur till Ikea för att köpa en diskmaskin till nya lyan på deras kampanj ("köp en vitvara för 500kr till annat"), sista kampanjdagen imorgon. Men det blir tight utan bil. Tom Peter blev besviken! Han som avskyr Ikea. Bajs också igen.

Meeen, så mycket tid vi får över till att packa flyttkartonger! Bajs. Också.

Min Fria Plats

2011-11-08T14:30:00.004+01:00

På min förra arbetsplats tog jag fram en webbsida för barn som har en förälder i fängelse (ja, jag har skrytit om det förr ;-P ). Det var jag som fixade allt från idé till finansiering, manus, webbyrå, illustratör mm. Nu har sidan fått lite media - superkul! Jag hoppas att sidan blir den mötesplats och det virituella stöd till barn med föräldrar i fängelse så som det var tänkt.

Du kan hitta inslaget från TV4 om sidan HÄR!

Sidan heter Min Fria Plats gå in å kika vettja!

Yeah!

2011-11-06T17:06:00.004+01:00

Härlig vecka med efterlängtad försäljning av lägenhet - CHECK - 1000m intervaller (6st i bra fart) - CHECK - ett barfotapass (har slarvat med dem på sistonde) - CHECK - coreövningar (som gav rejäl träningsvärk!) - CHECK - långt och tekniskt utmanande backpass med bestigning av tre toppar (Östergötlands högsta?) - CHECK - avslutande långpass, veckototal på över 70km - CHECK!!

Förutom detta har jag hunnit med att (fönster)shoppa till ett visst lopp nästa sommar, umgåtts med min söta P och härliga vovve, städat och fixat inför flytt - HÄRLIGT! Avslutningsvis hittade jag denna blomma på min morgonpromenad med Max. I november!

Helglyx

2011-11-05T08:25:00.009+01:00

Helgen inleddes bra med en morgonjogg barfota på fredagen! På grund av vintertid(shelvettet) gick turen i gryningsljus, vilket är klart bättre än eftermiddagens kolmörker. På kvällen blev det rosa champagne och rosa skaldjur! Vi firar köp och försäljning av lägenhet mm! Väldigt gott och väl värt :-)

Nu på morgonen blir det löjligt tidig (kl 9.00 en lördag...) löjligt kuperad löptur med Ida och Max. Ida och jag tränar inför ett visst lopp nästa år och kommer att behöva alla löjligt kuperade turer vi kan hitta (vilket är få när man bor i "en tätort på en slätt"). Dock är jag lite nervös. Dels för att det är älgjakt. Ni som följer bloggen vet att jag är föga imponerad av jägare och deras förmåga att se skillnad på, tja, folk och fä.

Den andra anledningen är att sist jag sprang delar av den sträckning som vi ska springa idag så gick det sådär bra. Det gick så dåligt att jag fick lifta tillbaka till bilen (DNF?). Men skamm den som ger sig?

DNS / DNF

2011-11-03T20:44:00.002+01:00

DNS eller DNF, tre små bokstäver - som innehåller så mycket - som vi löpare INTE gillar! Själv har jag ett par DNS på mitt samvete, men ingen DNF. Mina DNS har uteslutande berott på sjukdom/skada och aldrig att jag inte trott att jag skulle få en bra tid.

Det är nämligen strategi i detta med lopp. Vissa verkar ha en panisk motvilja mot ett dåligt resultat bredvid sitt eget namn. Endast PB är gott nog!

Nu kanske jag sticker ut hakan, men jag kan tycka att detta är fegt. Jag tycker även att man resonerar fel. Jag vet flera som brutit ett lopp för att det inte gått så bra. Inte för att de fått ont eller kännt sig dåliga utan för att det inte var deras dag, tiden var på g att bli dålig. De verkar resonera som att de inte "förlorat" (dvs presterat en dålig tid) om de ger upp. Jag tycker att det är precis tvärtom! Om du inte ens slutför ett lopp så är du sopsist. Du klarade inte av det. PUNKT. Visst, du kanske klarar av att springa en mil (eller två) "any given sunday" men idag gjorde du uppenbarligen inte de. De som bröt LL för att de var på G mot en taskig tid, eller hade gått ut för hårt och tvingades sakta ned och skulle få en sämre tid DE HAR INTE KLARAT loppet. Så är det bara. Sedan skiter jag i om de tuggar 4-milare till frukost på daglig basis. Kommer du inte i mål så har du inte klarat loppet. Nää, spring klart, ta det som ett träningspass, njut av loppet och le mot de (som för en gångsskull?) lyckas komma före.

DNF pga "dålig tid" är fegt. DNS på grund av misstanke om detsamma är mer förståeligt (särskilt om man har långt att resa) men annars, släpp prestigen!

*DNS= Did Not Start, dvs kom ej till start i ett lopp

*DNF= Did Not Finish, dvs kom ej i mål i ett lopp, bröt.

1000-ingar!

2011-11-01T21:38:00.004+01:00

Precis som häftiga MarathonMia körde jag 1000-ingar idag. Ett av mina hatpass och jag gjorde som i vanlig ordning, lurade mig själv. Först sa jag 4st, sedan jag sprungit en drog jag ned det till tre, snart hade jag gjort fyra, då kunde jag ju lika gärna göra fem och när jag gjort fem så sprang jag den sista för att komma en bit närmre hem...

Så, vips! Sex st 1000m intervaller och 6km på 23.51 dvs en snittfart på 3:58! Totalt 10.5km med upp/ned-jogg. Gött mos!

Lyxigt nog kunde jag springa i dagsljus. Jag arbetade hemifrån idag då jag hade möte i stan. Efter mötet tog jag min runda på lunchen! På så sätt slapp jag vintertidshelvettesförbannelsen till mörker...

Trots vintertid så skrattade jag så att jag kissade på mig (nästan) av denna underbara bild (snälla låt det vara sant!):

Torpet -> stan = 35km (sista gången?)

2011-10-30T18:18:00.002+01:00

Idag for vi ut till vårt kära torp för att se efter om mössen flyttat in ännu (nope!) samt "kolla läget". Vi passade även på att gå en promenad i höstskogen med en överlycklig Max - han älskar att vara i torpet! Efter promenad och en snabbfika (ingen gofika - snarare en skamfika, dela på en bulle från Seven11 med vatten till...) tog Peter och Max bilen hem. Jag tog benen. Särskilt första biten, eller egentligen de första 2milen är väldigt vackra! De går mest på mjuka grusvägar med böljande åkrar, skog och små vackra torp som utsikt. Även någon sjö och ett par porlande bäckar. Tredje milen går delvis på en 90-väg (fast med rätt bred vägren) är ganska backig (en backe med höjdskillnad på ca 80m enligt garmin, men den är ju vanligtvis rätt så snål) och lite tråkig. Sista fem km går på ställen där jag springer rätt ofta.

Från första stegen idag så kändes benen jättepigga! Första 2milen i ca 5:15-tempo och totalt blev det 35km på 3:09, dvs medeltempo på 5:24. Härligt pass i delvis lite sol, bra temperatur, härligt pigga ben (men detta är å andra sidan blott tredje passet i veckan...) - NAJS!

OCH troligtvis var det sista gången jag sprang denna tur! Lite sorgligt nästan. Men om två veckor flyttar ju vi!

Rumpnisse...

2011-10-25T12:10:00.003+02:00

Efter min flygövning nedför en backe i Jurslaskogen i söndags så fick sig rumpmuskeln ett rejält "ryck". Snablar vad stel jag blir efter att ha suttit ned ett tag! Jag vet inte om jag sträckt mig eller vad. Det känns som att den slutat fungera och krullat ihop sig till en lite boll någonstans. Ganska oskönt... Det ska bli spännande och se hur (om?) det går att springa idag... Snälla låt mig hinna innan det blir galet mörkt!

Höstmilen!!

2011-10-23T17:21:00.003+02:00

Då var det dax för Höstmilen i de kuperade skogarna norr om Norrköping! Höstmilen är (sitt namn till trots) en kvartsmara i terräng. Du springer från en plats till en annan. Arrangören (som btw gjorde ett utmärkt jobb!) ordnar bussar från mål till start. Jag var dock lite lat och ville slippa passa buss och få sova längre så jag ställde bilen vid start. Dubbelt så långt måste ju bli dubbelt så kul tänkte jag, det är väl bara att vända vid målet och springa å hämta bilen!

Nervös som få innan starten minglade jag runt med supertrevliga Tjalveiter (varav flera gjorde kanonlopp, eller hade gjort kanonlopp på Mallis i veckan innan!). Starten gick och nervositeten gav mig spagettiben, hög puls och hyperventilation. Men, trots att det kändes som att det gick oändligt långsamt så gick t.ex både kilometer 1 och 3 i tempo som jag annars vanligtvis har på långa intervaller (3.55-4min fart)! Men i höstmilen gäller det att pinna på i början, för efter 5km börjar en lååång backe som i princip räcker ända in i mål. Kan även berätta att där fanns mängder med lera, rötter och sten. Mysigt!

Mitt mål var under 50min och jag kom in som 10:onde dam (av 170) på 48.32! Glad i hågen vände jag strax om och sprang tillbaka till bilen på mer blygsamma 58min :-) Bra backträning, men som alltid svårare att springa nedför (i halkan) så då testade jag att flyga istället. Men jag var dålig på att landa (aj) och kom inte särskilt långt... Bör träna på det.

Vädret var fantastiskt (SOL! och rätt varmt) banan vacker och kul, jag nådde mitt mål och fick bonus av att springa banan två gånger! Bra söndag :-)

Kriget är slut! (?)

2011-10-22T12:04:00.004+02:00

Nu tänker ni säkert på nyss dödade Gadaffi och Libyen. Diktatorn är död, men om kriget är över känns mer osäkert. Tiden får säga när oroligheterna i Libyen och hela MENA*-området lugnar ned sig. Trots att det såklart alltid är tragiskt med väpnade konflikter så känns "Arabian spring" på något sätt befriande. Folket ställer sig upp mot sina diktatorer - och vinner!

Men det krig som jag pratar om är ett krig där en viss supermakt kom in och störtade en diktator (som de btw hjälpt till makten ett antal år tidigare...). Jag pratar såklart om Irakkriget.

Det lustiga med detta krig är dock att det tagit slut tre gånger nu. Första gången kriget tog slut var i maj 2003 (bara veckor efter invasionen i mars då Operation Iraqi freedom inleddes, och ja av USA). Bush deklararade stolt att kriget var över, men lustigt nog så fortsatte stridigheterna...

2010 delkararade Obama att NU var minsan kriget slut. Kvar blev "blott" 50 000 soldater som nu istället arbetade med Operation New Dawn.

Och så 2011, berättar Obama att nu är kriget slut på riktigt. Innan årsskiftet 2011 ska samtliga återstående 40 000 amerikanska soldater hem från Irak.

En fråga som inställer sig hos mig är dock vad svaret blir om man frågar en iraker. Är kriget slut?

*MENA: Middel Eastern North Africa

Dubbelt pass = dubbelt så kul!

2011-10-20T18:45:00.002+02:00

Landsbygdskonferens i Emmaboda i dagarna 2 (inklusive häftig glas show på the Glass Factory i Kosta Boda) och trots det hann jag med en dag med dubbelt pass!! En lugn morgonjogg på drygt 6km (inklusive att jag vilsade bort mig) sedan ett kvalitetspass med 4km snabbdistans +2km upp/nedjogg. Inte långt, inte kuperat, men jag är nöjd med att jag lyckades klämma in passen i schemat!

Att springa är ju därtill ett mycket bra sätt att utforska en stad! Är det sedan en stad av Emmabodas storlek så hinner man med hela! Kul!

Att bli rik på ett shysst sätt kostar inte mer!

2011-10-16T13:28:00.006+02:00

Hur vill du att dina pengar ska växa? På andras bekostnad via skogskövling, vapenindustri, porr och tobak?

Eller vill du få lika mycket pengar, betala lika mycket i avgifter och istället investera etiskt, i SRI (Social Responsibility Investment) fonder. Detta är fonder som väljer att INTE satsa på företag som producerar t.ex. vapen, tobak eller porr och samtidigt ser till att företagen som de investerar i tar ett ansvar för den miljö som de verkar i och för de som arbetar för företaget.*

En färska undersökning som DN rapporterar om idag (beställd av Johan Florén på sjunde AP-fonden. Johan är en smart person som jag har stor respekt för. Vi satt tidigare i styrelsen för Amnesty Business Group ihop) visar att det varken ger mer eller mindre pengar till dig som konsumet om du investerar etiskt. Men det är heller inte dyrare och du tjänar ju på det på annat sätt. T.ex. genom att dina pengar inte tillverkar lemlästande minor eller skövlar vår sista regnskog eller ger en för tidig död till arbetarna (á la chiquita bananer...).

*Fonderna ser dock olika ut, vissa har ett mer socialt fokus medan andra mer fokuserar på miljö. Banken kan dock hjälpa dig eller google. Du kan även läsa mer här.

Rättigheter gäller alla - alltid!

2011-10-15T21:54:00.005+02:00

I veckan fick jag en ny kommentar på mitt inlägg från i sommras, det om att Sverige har ett absolut förbud - både genom nationell (utlänningslagstiftningen) och internationell lag (MR-konventioner som Sverige har skrivit på) - från att utvisa personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan kränkande behandling.

Kommentaren löd "Är du på riktigt?" och jag tolkar den som att personen i fråga inte delar min uppfattning. Jag vill därför passa på att berätta att den våldtäktsanklagade mannen helt har avskrivits från utredningen. Och påmin mig gärna hur är det nu, ska vi hellre fälla än fria? Vem vill leva i ett samhälle där rättigheter bara är till för vissa?

Inte desto mindre är våldtäkt ett otäckt och fegt brott som (likt många brott) förföljer den brottsutsatte under en lång tid framöver och jag hoppas att den skyldige ställs till svar och döms för det han gjort.

Jag missade Växjö maraton idag tyvärr. Min kära jycke är pga vår ändrade jobbsituation ensam mycket om dagarna och jag ville inte låta honom vara ensam även på helgen (P jobbade). Så vi tog bussen till Kolmården och sprang tre mil i de vackra skogarna som sken i sin höstskrud (totalt glömsk av en viss jakt som gör vistelse i skog rent livsfarligt!). Tyvärr höll det på att börja illa då Max halkade och föll i (Östergötlands enda?) färist och haltade i ett par steg. Då hade vi just klivit av bussen, ca 2 mil hemifrån och en taxiresa då hade inte känts så kul... Men han var strax sitt vanliga jag! Jag är så nöjd så länge han orkar kuta med mig, min fina prick!

Max i fjällen med (i brist på pinnar i fjällen) ett renhorn i munnen. Och ett rätt löjligt täcke.

Mössväder, brr... (och vapen!)

2011-10-13T22:25:00.005+02:00

Igår FLÖG jag fram under en kort och sen löptur efter jobbet! En riktigt skön tur som gick i 5-min tempo helt utan ansträngning - HÄRLIGT!

DOCK så var det ju svinkallt! Öronen trillade nästan av! En sådär skön kontrast efter svettiga turer på Malta.

Annars så känner jag mig mest frustrerad och förbannad över att diktaturen och förtryckarregimen Saudiarabien inte bara får pris av Kungen (idiot! Ursäkta franskan) utan nu även är välkommen hit för att se över eventuellt vapenimport!! Jag går i atomer vilken idioti! Läs gärna Svenska freds- och skiljedomstolens kloka artikel här. De kan dock sägas vara nästan för snälla i sin beskrivning av Saudiarabien. De har även på sin meritlista inte bara ett förbud för kvinnor att köra bil utan ogifta kvinnor får inte ens sitta i framsätet. Om du som kvinna blir våldtagen av en gift man (eller är gift själv) så riskerar du att bli stenad till döds. I Saudiarabien är heller varken politiska partier, oberoende organisationer eller fackföreningar tillåtna. Min kommentar om kungen (se ovan) hade besträffats med ( i bästa fall) ett nackskott, troligtvis först efter tortyr. SKÄMMES Sverige!

Malta...

2011-10-06T14:13:00.001+02:00

I've got sunshine!

Malta Baby!

2011-10-04T11:57:00.002+02:00

Nu far vi till Malta i en vecka! Lite motvilligt - århundradets i-lands problem? jag-vill-inte-ha-semester - men vi håller ju på å säljer lägenhet, har just köpt lägenhet (dyr) och har precis bytt jobb (både jag och P). Det är dålig timing. Kort sagt så verkade detta denna resa som en bättre idé när den beställdes (och egentligen knappt då eftersom vi inte hade det så fett efter vår resa till Filippinerna (japp, århundradets näst största i-lands problem)).

Det blir säkert kalasbra när vi väl kommer dit! Vi har lyckats få ett kanonerbjudande på 5-stjärnigt hotell MED SPA-behandlingar!

Lite dykning, lite sol, lite SPA-behandlingar och lite löpning - nice! Jag tror att jag kommer att klara av att ha semester trots allt ;-)

Löpningen i september har varit kilometermässig rätt dåligt, bara drygt 150km. Men återhämtningen från Kraftloppet tog (och fick ta) tid och sedan var det nedtrappning och återhämtning innan och efter Lidingöloppet, så det får vara godkänt! Nästa mål är (troligen) Växjö maraton den 15 oktober! Men först, vila och "ladda batterier"!

Blog Award :-)

2011-09-29T20:02:00.004+02:00

Jag har fått en Blog Award :-) Från ultralöparen Johanna på andra sidan "sundet"! Givetvis tänker jag svara, men tyvärr har en tjänsteresa till Flevoland i Holland (OTROLIGT platt! Varför har de inte en springa-snabbt-mara där?) och lägenhetsköparhelvette (nej inget klart) kom emellan.

Nu till frågorna!

1. Varför började du blogga?

Ja du, DET var en bra fråga! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se om där kanske stod någon anledning. Det gjorde det inte. Jag antar att jag ville testa på? Men jag hade inget flashigt syfte eller ens en målgrupp. Jag har heller aldrig försökt att "marknadsföra mig".

Bloggen har dock ändrat karaktär under åren och har kanske nu en mer tydlig "nisch". Jag skriver om mig och mitt generellt men med fokus på löpning. Jag försöker även lyfta fram aktuella frågor (oj så pretto det lät!) och då främst med fokus mänskliga rättigheter. Precis som att jag är vegetarian utan att inbilla mig att det påverkar köttindustrin nämnvärt så hoppas jag kanske att mina uppmaningar i cyberspace kanske, kanske påverkar någon? Löpardelen är mest för att det är kul och peppande.

2. Vilka bloggar följer du?

Alla som du kan se till höger samt några till. Jag läser alltid bloggar till de som kommenterar min blogg. Ibland bara en gång, ibland nästan regelbundet och inte sällan hamnar de till där ->

3. Favoritfärger?

Röd! Det är en snabb färg! Mina första löparskor som jag köpte när jag började springa lite mer var ett par knallröda PUMA som var kanoners! Människor som gillar att klä sig i rött är tydligen impulsiva och lätt aggressiva... Jag ser det mer som... framåtsträvande?

4. Favoritfilm?

Den italienska filmen "Livet är underbart"! I allt det fula och hemska beskrivs den renast kärlek! Till "Den gröna milen" grät jag 2/3 av filmen (och den är lång!) och ska aldrig se igen! Annars gillar jag bröderna Cohen och även (säkert sjukt ute att säga så nu...) Q Tarantino (i måttliga mängder och inte till maten). Avskyr komedier.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?

Åh, typ alla. Eller nej, jag har ett par undantag som jag bygger på starka fördomar om vissa länder. Vågar inte säga vilka. Har länge haft en dröm om att åka till Mongoliet, köpa en häst och rida ut över stäppen i ett par veckor. Givetvis ska hästen heta Djingis. Jag vill gärna se Transylvanien, bila bland vingårdar i Frankrike, bo på slott i Skottland och åka på safari i Afrika. Jag skulle även vilja se Nord Korea, världens mest stängda land.

Resa är härligt och jag är väldigt lyckligt lottad som redan varit på flera av mina drömställen; Sydamerika, Australien, Island, Karribien, Indien och nu senast i Whale Shark Country (Filippinerna). På tisdag blir det faktiskt Malta :-)

Men jag råkar även älska Sverige. Jag älskar våra djupa skogar och gröna mossa, våra vackra fjäll och mörka insjöar, våra ljusa blommande sommarängar, de små röda stugorna, våra blåbär och stora älgar och vilda fågla, våra vitsippor om våren och den gnistrande snön på vintern, de porlande bäckarna och de vita björkarna och, kanske framför allt, den tystnad och det lugn som allt detta ger mig.

Jag ger awarden vidare till:

Till fartfyllda Jonna! Min bloggkompis som jag träffat genom bloggen och sedan som hastigast i Vansbro. Jonna och jag har mer gemensamt än Dalarna har det visat sig och jag tycker att hon är en fantastisk människa som sprider sann glädje med sin blogg!

Till Jogg.se Jennie! Jennie kallas för Jojo, och det tycker jag stämmer bra! Vilka skador (operation av knä), sjukdomar (TBC) eller andra hinder som kastas i hennes väg så är hon strax på banan igen. Det är härligt att se!

Samt till Bragd-Andréa som födde barn och knep ett silver på Lidingö samma år! Hon och jag är därtill rätt jämna som löpare och det finner jag extra intressant! Andréa är en jättebra förebild för alla löpare som har fått (eller ska få) barn.

2.34! Fuck you Lidingö!

2011-09-24T17:16:00.001+02:00

med silvret i hamn känns det inte som att jag kommer åter! fan va skönt! :-)

En av dessa "trattisar" är dödlig...

2011-09-22T18:36:00.001+02:00

kan du se vilken? Akta dig för spindelskivlingen!

Välkommen hem!!

2011-09-20T20:57:00.002+02:00

De till och med luktar gott!!!! My Precious.... :-)

De får dock vila över Lidingöloppet, så den stora frågan är vilka ur garderoben som får äran där? Det står mellan beprövade (Vansbro maraton) Salomon Speedcross och rookisarna New Balance 101. Speedcrossen är liite tyngre och liite klumpiga. NB har noll dämpning, är otestade på längre sträckor och nästan lite små MEN lätta som en fjäder. Återigen: val.

Var är facit?

2011-09-19T22:22:00.001+02:00

Val, val, val hela tiden svåra beslut. Vad är rätt, vad blir bäst, vad vill jag och (om jag inte kan få allt) vad är prio 1? Suck.

Var hittar jag facit, eller än hellre, någon form av fusk.

"Dressed to Kill"

2011-09-16T08:45:00.004+02:00

"Dressed to kill" med underrubrik "Daughter of Murderous Dictator to Unveil Spring Line at Fashion Week” var på första sidan på New York Post på öppningsdagen av New York Fashion Week. Anledningen var att Uzbekistans diktators dotter, Gulnara Karimova, skulle visa sin modekollektion på Fashion Week. Men flera människorättsorganisationer, bland annat Human Rights Watch, motsatte sig detta då Uzbekistans regim (i vilken Gulnara Karimova har ett betydande inflytande och deltagande i) är ökänd för att fängsla och tortera politiska opponenter och människorättsaktivister samt skicka både vuxna och barn i tvångsarbete på bomullsfält (vilket har gjort att bland annat GAP och H&M bojkottat bomull från Uzbekistan).

Efter artikeln (som alltså kom till efter påtryckningar från bland annat HRW) så stoppades Gulnaras visning på Fashion Week :-D Huvudsponsorns moderbolag gick bland annat ut och sa: "Daimler has no interest in providing an open platform for a person who has been proved guilty of violating human rights."

Fantastiskt tycker jag! MR och mode, hand i hand. Du kan läsa mer här!

P.S. Löpning då? Jo, jag försöker komma i form efter kraftloppet och Lidingöloppet närmar sig med stormsteg! Där har jag hela året (kanske tom två år...) skrutit om att jag ska ta silvermedalj! Hjälp!

Om du bara ska göra en enda sak...

2011-09-11T20:45:00.004+02:00

...för att förbättra världen så har jag ett förslag: Sluta äta jätteräkor/gambas! Odlingen av dessa förstör Mangroveskogarna längs kusten, dödar korallreven, förstör miljön och försörjningen för lokalbefolkningen, avlägsnar ett naturligt Tsunamiskydd samt tar bort 1000-tals arters naturliga barnkammare och möjlighet till skydd för ynglen (dvs hotar att utrota dessa arter).

Och, jag vet, jag tjatar, men att INTE äta jätteräkor (och nej inte heller "ekologiska") är att ta ställning för miljön och för de människor som bor kring odlingsställena (både socialt, hälsomässigt och ekonomiskt). Framför allt är detta en insats för våra vackra hav och allt fantastiskt som där lever (t.ex. "The gentle Gigant" Mr Whaleshark).

Andra säger det bättre än jag:

RIP Nike Free 3.0

2011-09-10T11:41:00.003+02:00

Snyft!! Favoriterna! En irreparabel skada!

(But hello Wiggle or Startfitness...)

Men asså kom igen!

2011-09-08T22:35:00.004+02:00

Gång på gång visar de hemska dokumentärer om köttindustrin, på TV och i artiklar och i böcker. Inte bara om hur djuren mår och blir dödade utan även om hur köttet behandlas och hur det faktiskt påverkar din kropp att äta (mycket) kött.

...meeen det tycks inte hjälpa! Vi vill ändå trycka i oss massor av kött och helst jävligt billigt. I Landet Brunsås (tack Andrea för tips!) berättar en ekologisk grisbonde att det kostar honom 1200kr att föda upp en gris. Den kan han sen sälja för 1270kr! Och därtill kastreras grisar fortfarande utan bedövning i Sverige. Det känsligaste du har. Skärs bort. Utan bedövning.

...och detta är bara några exempel i ett förhållandevis snällt program (utan superhemska bilder och stark kritik mot industrin).

Jag säger inte att det generellt och alltid är fel att äta kött, men sättet det görs på ÄR fel och det får sjuka konsekvenser för djuren och för bonden och (vill jag påstå) för konsumenten; för DIG. Detta är min starka övertygelse och har så varit sedan jag var 13 år och slutade äta kött. Jag vill inte vara en del av en sjuk industri som jag på intet sätt kan/vill ställa mig bakom eller bidra till.

Kanske ett uselt sätt att få stopp på ett sjukt system, och kanske bara för att skydda mig själv (min rygg är iaf fri), men det är ändå något? Du kanske kan du med?

Livspusslar...

2011-09-06T21:26:00.002+02:00

Jobbar nya jobbet, försöker få all snurrande info att fastna i skallen och visa de berömda "framfötterna" på samma gång.

Letar nytt boende som är billigt, centralt och nyrenoverat - fast med charm! Av dessa finns det ungefär lika många som hus på månen.

Försöker läka elakt lår (nån nerv som kommit i kläm tror jag...) och samtidigt komma i form och få upp fart till Lidingöloppet. Att få tid till löpning är ett pussel i sig med pendling och lägenhetsletanden.

Och så letar jag tecken. Tecken till vilken lägenhet vi kommer att trivas bäst i och så. Sådana viktiga (och dyra) beslut är nog bäst att lämna till slumpen att bestämma.

(...och till er småbarnsföräldrar som fraktfullt fnyser åt mitt livspussel så vill jag påminna om att jag 1) inte klagar, enbart konstaterar och 2) alla har sitt eget helvette.)

Ett litet rekord är ändock ett rekord

2011-08-31T21:47:00.004+02:00

Denna månad har jag sprungit längst i år. Troligtvis någonsin. Men med ganska blygsamma 262,4km under augusti så är det ett rekord med blott 1,4km gentemot januari. Och det får väl nästan ses som en större bedrift med (typ) 26mil mitt i smällkalla (för det var det) och hala januari än 26mil (typ) i rätt behagliga augusti (i snitt var dessutom mina januari:km snabbare...). Dock hade jag en tuff tävling med efterföljande återhämntningsvecka i augusti, även om jag är osäker på om det drog ned antalet km med så mycket.

I övriga livet snurrar det fort; möte med bank, mäklare, fotograf och hundvakt denna vecka och nytt jobb nästa vecka...

Men först måste jag ha semester, på fredag bjuder mina kära systrar mig till Köpenhamn (och känner jag dem rätt så har de två rätt olika uppfattningar om vad vi ska göra där, så det kan bli spännande!) - tack på förhand brudar, det kommer att bli kanoners!

Torpardagar...

2011-08-29T18:36:00.004+02:00

Fiskelycka! Första abborren i Parsen i år!

Rätt så stor (i) käften...

Resultatet! Abborre och svampmacka! Supergott!

Sista dagen...

2011-08-25T18:51:00.010+02:00

Idag har jag jobbat min sista dag på Bryggan Norrköping, en organisation som arbetar för barn som har föräldrar som sitter i fängelse. Jag tänkte faktisk passa på att göra reklam för några saker som jag genomfört under mina 2 1/2 år på Bryggan:

Det jag är allra mest stolt över, och vad som är sprillans nytt, är den barnwebbsida som jag gjort, Min fria plats. Idén, från att äska fondmedel till manus, val av illustratör, webbyrå mm är mina bebisar. SPRID GÄRNA!
Jag, tillsammans med frivården i Norrköping och våra Brygganbarn, har tagit fram vykort så att intagna mammor och pappor lättare kan hålla kontakten med sina barn. Vykorten är gratis och finns på samtliga anstalter i Sverige. Två av vykorten ser du nedan:
Jag (och kollega) har arbetat fram så att Frivården i Norrköping nu gör barnkonsekvensanalyser i de beslut som de fattar som (direkt eller indirekt) rör barn. Samtliga myndigheter ska ju redan göra detta...
Jag har anordnar mycket populära föreläsningar om givande ämnen.
Jag har (tillsammans med vår praktikant) hjälpt barnen att ställa ut sin vackra konst på Stadsbiblioteket.
Tillsammans med en pappa intagen på livstid har jag tagit fram "Min berättelse". Det är enbart hans ord i denna, det jag har stått för är idé, layout, korrektur och distribution.
Tjata mig till att införa det superba projektet "Godnattsagor inifrån" på en anstalt i Östergötland, samt hållit i cirkeln (detta är ett projekt där intagna får läsa in en saga på cd till sina barn).
Fått pris från Kungen.

Jag har haft en lärorik och kul tid tillsammans med människor jag aldrig annars skulle ha träffat (intagna och en massa busiga barn), jag har besökt ställen jag inte trodde jag skulle besöka (fängelser och Busfabriken), jag har haft givande samarbete och fått höra roliga och sorgliga berättelser och jag vet att jag har varit ett stöd.

Men nu; vidare mot nya mål!

Folkbladet från stenåldern

2011-08-22T10:36:00.005+02:00

Läste om Kraftloppet i Folkbladet och satte morgonkaffet i halsen. Varför? Jo, först beskrivs det vinnande herrlaget i stafettens bra insats, sedan Mikael Z fina vinst (och personbästa) på maran och sist men inte minst Jonas seger i den tuffa 72km klassen. Artikeln går att läsa här.

Varför upprör då dessa fina insatser mig? Det gör de inte.

MEN FOLKBLADET GLÖMDE JU HÄLFTEN AV RESULTATET!!

Tjalves damlag vann stafetten för fjärde året i rad! Maria Lundgren vann 72km klassen på en av de bästa tiderna genom loppets historia (hennes tid slog alla utom två herrar) och Malin Annebäck från Stockholm vann maratonklassen på en fin tid. Dessutom fanns det en Mix:ed klass i lagstafetten också.

Ursäkta men är Folkbladet från stenåldern eller? Om man läser artikel så skulle man ju tror att det var en tävling enbart för de med snopp. Inte ett ord om damresultatet och inte en enda bild. På ren svenska: så jävla dåligt.

Kraftloppet 72km

2011-08-21T19:49:00.005+02:00

Så. Då var det gjort! Kraftloppet 2011, over and done with (and got the t-shirt). Sex personer var anmälda till damklassen, men blott 50% kom till start. "Sweet!" sa vi innan start: garanterat pallplats! Superduktiga och meriterade Maria Lundgren drog iväg direkt från start och kom i mål på 6.11. Det skulle ha gett henne en tredjeplats i herrklassen!

Själv kom jag tvåa på 7.09 och fick för det både prispeng och vackra blommor!

Jennie slog distansrekord och kom in som sprudlande glad trea. Där avundas jag Jennie, jag är ofta rätt sur när jag kommer i mål (för att jag är trött och missnöjd).

Loppet då. Det gick ganska lätt fram till 20km, men jag kände att mitt tempo (5.30-5.50) var ett max, att jag kan springa samma sträcka i 4.30-tempo kändes som ett skämt. Efter två mil så kändes benen långt ifrån slut, men trötta. Anade oråd. Vid 30km kändes 42km till som... ja långt. Riktigt långt. När det var 30km kvar så började jag tänka på att detta ju är ett helt Lidingölopp (en tanke jag annars förbjuder, LL är ju jättejobbigt). Under sista (karaktärsdanande, jätteplatta banvallen) milen kände jag för att gråta lite. Men, jag kom i mål, och jag hann njuta av den vackra banan (massor av kantareller!) och fick kraft av glada hejjarop. Och jag kom i mål hyffast glad, snackade med andra duktiga och roliga löpare och njöt lite i solen. Efter målgång och dagen efter så känns kroppen rätt så fräsch! Jag har t.ex.både plockat björnbär på en snårig sluttning och plockat kantareller i skogen.

...Höll på att glömma! Skovalet! 10min innan start satten jag på mig en sko av varje, slog (återigen) fast att Free är väldens skönaste sko. Den känns inte som en sko utan som ett andra skin, som en strumpa, medan Kinvaran bara är en skön sko. Så det blev (mot er inrådan) Nike free som bar mig 72km. Det visade sig vara ett kanonval! Inte en blåsa eller skrumpet skinn eller skav! Vid långlopp så är ju detta tyvärr rätt vanligt oavsett sko. Skon kändes lika skön, lätt och kraftfull km 1 som km 72. Sååå nice! Om jag ska säga nåt negativt så är jag lite öm på ovansidan av foten. Free "kramar" foten och vid långlopp så sväller dito. Men det kan jag leva med :-) Vill Nike skänka mig en free (gärna egen design) efter denna översvällande reklam så är det ok!

Hjälp med skoval!

2011-08-18T09:43:00.004+02:00

På lördag ska jag springa Kraftloppet 72km - kul! Nu har jag dock ett liitet problem. Jag har inga skor. Eller, ni som följer bloggen och/eller känner mig vet att det är en sanning med modifikation. Jag har en del skor, men inga självklara skor till 72km asfalt och grus. Jag ser enbart två kandidater:

Saucony Kinvara
Ganska lätt sko, luftig och sitter bra, ger ej skavsår. Har testats på långa distanser. Möjligtvis lite "tråkig" och känns aningen baktung.

Nike free
En "barfota" sko. Lätt som en fjäder, sitter på foten som ett andra skinn, skön så det förslår. Men, den ger noll stadga, samlar sten och har enbart testats i upp till 26km.

Hjälp! Vad göra?

Allmogedörrar och Runekakor

2011-08-15T20:49:00.003+02:00

Idag fyller min pappa år! Grattis pappa! Det firar jag med gratis reklam :-)

Min pappa gör nämligen Sveriges snyggaste dörrar och fönster i allmogestil! Mitt i Allmogeland (Dalarna) ligger vackra Leksand och där hittar du pappas företag Allmogesnickerier.

Exempel på en snygg allmogedörr. Från pappsen.

Dörrarna är såklart handgjorda och handmålade och givetvis får du designa helt själv (och/eller ta hjälp av den kunniga personalen). Så letar du efter en unik dörr i vacker allmogestil så har du hittat rätt!

Annars har jag gjort en STOOOR sats av lyxiga Runekakor som blev så goda att jag längtar till 72km på lördag!! Jag skippade havregrynen och hade istället i gojibär, salta jordnötter, valnötter, hassselnötter, crunch müsli och chokladbitar.... mmmm!

Snipp, snapp snut!

2011-08-14T22:54:00.002+02:00

Så var semestern (och sommaren?) slut! I morgon är det back to business, och jag har massor att göra klart innan jag byter jobb i september - kul!

Semestern avslutades vid min farmor och farfars vackra sommarstuga i södra Dalarna. Jag och Peter och Max blev bortskämda och uppgödda mellan blåbärsplock och fiske. Jag hann med ett backintervallpass (och grämer mig för att jag tappade räkningen och sprang bara nio istället för tio intervaller! Ojämt så det stör) samt en vacker mogonmil runt den fina, klara (men kalla) sjön. På söndagen kom stora delar av släkten och åt gott och kramades! Tur att jag har ett visst 72km lopp i helgen, jag började ladda redan nu :-)

Om man inte har någon bil...

2011-08-11T20:14:00.003+02:00

...så får man väl springa till torps! Tyvärr saknar vi där dusch och sjön var 19C (på sin höjd). Men med en brasa och smågodis så var jag och Max snart på benen igen :-)

"Favorit" i repris...

2011-08-07T22:53:00.002+02:00

Då var det dax igen. Återigen fick regnet mig att ställa in ett efterlängtat långpass från Torpet och hem. Så surt. Såg fram emot turen och behövde ett långpass, som kronan på verket på en bra träningsvecka. Men jag tänkte dock inte ge upp. På eftermiddagen skulle det sluta regna enligt yr.no och klart.se (...som jag nu, btw har en oplockad gås med) och det gjorde det.

Jag gav mig iväg. Hann 500m innan jag besökte Shell för ett toabesök. 1,5km längre bort tänkte jag besöka Statoil, men trodde att jag skulle klara mig. Men nej. En bit längre bort fick Max sig ett besök. Nu borde jag kanske ha gett upp, men icke. Det börjar dugga. Typ 2km längre bort ringer det. Jag hör på signalen att det är Peter och instinktivt vet jag att det regnar mer hemma där han är och att han vill erbjuda sig att hämta mig, jag svarar inte. Hur illa kan det bli?

...det blev värre än så. Himmelen öppnade sig, vinden rev och lastbilar öste litervis med regnvatten över mig. Jag var snart genomdränkt, kall och förbannade vädertjänsterna.

Ca 22km senare kom jag hem. Blöt, kall och med en värkande mage. Fy. Inget pass att minnas annat än med rysningar. :-(

Inspirerad och motiverad (och lite uttråkad)

2011-08-03T17:27:00.002+02:00

Inspirerad av Jonna och Jennie och andra tokar som kör dubbla pass samt motiverad av att Ulrika påpekade att det bara är åtta veckor kvar till Lidingöloppet SAMT än färre veckor (nästan bara dagar!) kvar till Kraftloppet så har jag lagt i en högre växel. Igår backintervaller samt vanliga intervaller i samma pass + core-övningar. I morse 13km morgonpass (innan frukost) och lite core och nu på eftermiddagen 3km snabbdistans +4km upp/nedjogg! Dubbla pass idag alltså! Lite svårväckta ben ska erkännas.

Fast, jag är inte enbart inspirerad och motiverad. Jag är även i behov av något att göra. Mina dagar består (förutom löpningen) av att läsa "The hunger games" (rätt hypad bokserie) eller lyssna på sommar i P1 OCH samtidigt försöka få brännan så jämn som möjligt (vilket iof inte är så lätt!). Livet är tufft ibland... :-D

hon som pratar med hästar

2011-08-02T14:09:00.003+02:00

Vår hund Max är en stor fegis. Men är det nåt han inte gillar så är det hästar. Hans uppfödare gråter blod och undrar hur vi lyckades få en hästhund, uppfödd på en hästgård, till detta. Men det är en annan historia. När nu en häst kom travande förbi vår stuga så insåg jag snabbt att Max skulle bli rädd; och anfall är ju bästa försvar. Max börjar trava mot hästen. "Stanna Max" säger jag bestämt. Max börjar då istället att galoppera mot faran (olydiga jycke!). För att undvika en häst-hund krock så måste jag ta till något annat. Det enda jag kan komma på är att ropa högre. "Stanna" vrålar jag således.

Det får effekt. Både Max och hästen tvärstannar! :-)

Så, jag är alltså ute i torpet, med begränsad uppkoppling, men istället mycket sol, bad, kantareller och björnbär! Jag har dock även hunnit med att springa Baltzarloppet i ett fantastiskt vackert Motala. Kul lopp, skön bana, bra arrangemang och jag kom trea (tvåa i min klass). Slog även PB (1.35.27). Är dock inte helt nöjd, fick håll/kramp i diafragman sista 3km och fick lov att slå av på farten istället för att öka. Annars disponerade jag loppet hyffsat bra, första milen på 44.20, 20sek över PB på milen...

Ha det skönt i solen, det ska jag! (synd att huggormarna hade samma idé...)

Mer mat!

2011-07-29T10:12:00.003+02:00

Nämligen lyxfrukost med hemmagjord latte, nyttig bakteriefylld yoghurt och fortfarande varmt surdegsbröd med valnötter... Mumma!

Annars vilar jag mig i form för morgondagens tävling, och laddar med besök (strax) av nära och kära (och sömn, frukost vid 10:20...)! Jag har alltid två vilodagar innan en tävling, det känns bra så. Onödigt? Kanske... Hur gör du?

Dinner for champions!

2011-07-27T09:58:00.005+02:00

Jag är ingen stjärnkock direkt. Faktum är att jag tycker att "Brinner" är en utmärkt middag (Brinner = Breakfast-for-dinner, taget från Scrubs)! Men ibland slår jag till och slänger ihop nåt. Är tyvärr usel på att följa recept vilket ger ett ojämt men ofta överraskande resultat :-)

Så, LCHF:are och GI-freaks, look away! Inspirerad av Jonna och hennes systrar, hungrig och sugen på pasta, sparris och parmesan slängde jag ihop följande pasta (som, måste jag (ödmjukast) säga, blev jättebra). Jag bjuder på detta :-)

Ingredienser:

Parmesan (ca 1dl finriven)
Sparris (typ ett knippe)
Salladslök/vårlök (typ fyra st)
Färsk spenat (ett par nävar)
Vitlök (efter tycke och smak)
Räkor (så mycket man gillart)
Coctailtomater (ett gäng)
Salt, peppar, olivolja
Pasta (gärna kokad i mild buljong)

Sätt på pastan. Skiva sparrisen i lagom stora bitar (efter att ha knipsat bort "roten") ev. koka den lätt. Skiva salladslöken. Halvera tomaterna.

Stek sparrisbitarna i generöst med olja. Tillsätt vitlök (stek på rätt låg värme så att vitlöken inte rostas). Låt steka ett tag. Tillsätt salladslök och spenat, låt koka ihop. Tillsätt 1/2-1dl av pastavattnet, tomater och räkor. rör runt ett par varv. Tillsätt sedan parmesan och sedan pasta - Klart!

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

2011-07-25T20:21:00.009+02:00

I en intervju med CNN (enligt NT) sa en av ungdomarna från Utöja:

"Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi kan visa tillsammans"

Jag och Peter satt i bilen då vi först fick höra om attentatet. I denna en av de första sändningarna om terrorattentatet fick vi höra att man trodde att det var ett terrordåd, kanske med islamistiska förtecken. Man "trodde" att det var ett terrordåd?! Är inte en bomb mitt i centrala Osla samt dödskjutning av unga per definition terrorism? Oavsett vet som utfört dådet?

"Varför tror man att det är en muslim?" sa min kloka pojkvän, "troligare är väl att det är någon som hatar vänstern, en högerextremist."

Det skulle ju, som vi alla nu vet allt för väl, visa sig att han hade rätt. Dock ska vi ska akta oss för att ta bort etiketten "terrorist". Anders Bering Breivik ÄR en terrorist*. Dock finns tendenser att nu istället kalla honom för "galning" eller "sjuk i huvudet" (även om det med lätthet kan hävdas att han även är detta). Hade han varit muslim så hade etiketten "terrorist" aldrig rubbats. En muslimsk terrorist är inte psykiskt sjuk utan terrordådet ses då som en del av den han/hon ÄR. Det är sådant som DE gör.

Nå, detta var en del av Anders. Han har i häktningsförhandlingen idag erkänt men samtidigt deklarerat att han handlat i övertygelse om att detta är det bästa för Norge och att han inte borde straffas för att försöka rädda landet. En terrorist. Övertygad om att han gjorde gott som handlade i enlighet med sin sak. Tyckte att detta stod över liv.

Norges regering har gått ut starkt med budskapet om att bemöta denna avskyvärda handling med mer demokrati och öppenhet. Stor eloge till Norge. Som Anders Lindberg skriver i sin ledare:

"Vi bör hedra dem som dog i terroristattacken genom att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt."

Att som Norge bemöta och bekämpa detta med MER öppenhet och MER demokrati är det enda sättet. Jag säger inte att vi ska "glömma och förlåta" (är det ens möjligt?) men att det enda sättet att förstöra hat är att inte ge det näring, att fortsätta kämpa för ett samhälle i linje med det som AUF kämpade för: ett öppet och demokratisk samhälle som behandlar alla lika.

Annars har Anders Bering Breivik vunnit sin kamp.

*För er som tvekar kan här läsa wikipedias definition: Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan') avser det systematiska användandet av våldeller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar.

Intervaller - hur f-n gör man?

2011-07-22T09:10:00.006+02:00

Först skryt: i tisdags 8km (i hällregn!) samt core. Onsdag = träningsvärk i magen! Igår 5km snabbdistans (21.14) EFTERÅT 8 st 200-ingar i 3.20-tempo (+ core!). Idag = träningsvärk i ben! :-D

MEN! Det här med intervaller! Hur gör man? Jag brukar gå ut stenhårt på mina och tröttna halvvägs. Ett pass som detta skulle jag inte fixa annat än på löpband. Jag skulle springa för fort hela tiden. Intervaller ska ju vara jobbiga, men man ska ändå ha kraft till den sista (som Jonna här.) Jag brukar genomföra alla men den sista är knappast snabbare än den första. Sedan är det detta med vila. Hur länge ska man vila mellan varje? Jag vet att detta i princip är en egen vetenskap, men jag kan inte komma ifrån känslan av att det viktigaste med intervaller är att de går så snabbt som möjligt, och då måste jag vila tills jag i alla fall kan andas igen.

Min filosofi är att intervallerna måste gå snabbare än min snabbaste fart på 5km (ca 4min/km). För om jag kan springa 5km i streck i en viss fart så måste jag ju kunna springa 500m eller 1000m SNABBARE än det. Typ 3.30-3.45. Minst. För då får jag ju vila. Så jag springer som en dåre och föga förvånande är intervaller inte mitt favoritpass. Därav smet jag undan 1000m intervallerna igår och körde snabbdistansen (med den föga imponerade ursäkten att det då är lättare att ha med sig Max). Minst lika jobbigt pass, men det kändes på nåt sätt ändå bättre. Kompenserade mitt dåliga samvete med 200m intervaller, säkert med fel avvägd vila mellan varje. Säkert helt fel att köra dem efter snabbdistans. Var det bortkastat pass nu? Springer jag superjobbiga intervaller förgäves för att jag gör fel? Kan det vara förgäves om det är skitjobbigt? NÅGOT måste det ju ge? Hjälp! Hur gör man?

i en båt i en sjö...

2011-07-19T20:41:00.001+02:00

skön kväll

Japp, det skär sig!

2011-07-19T15:13:00.001+02:00

Hur kunde jag välja röda tights??

Toenails are for sissies - eller?

2011-07-18T08:40:00.007+02:00

Uttrycket "toenails are for sissies" är inte mitt påhitt. Det är gammal skåpmat i ultralöpningssammanhang. Det finns till och med t-shirts med uttrycket! Det är rätt få ultrarävar (någon?) som har 10 tånaglar året om. För mig stämmer uttrycket lite sämre. Jag har aldrig tappat en tånagel, däremot blir de aningens blå...

Blå på konstiga sätt. Som synes på stortån har jag därunder ett slags blåmärke. Men inte under hela?

Förra veckan var en bra träningsvecka, med blott fyra löppass, men med fyra (typ) kvalitetspass! Det var inte riktigt tänkt så (troligen eftersom jag sällan planerar min träning), det bara bidde så. Kanske rätt obra veckan efter en mara...

Måndag: Vi börjar lugnt ;-) Vila
Tisdag: 13,5km med 4km fartökning (4,35-fart) på slutet.
Onsdag: Backintervaller 10x slalombacke (alltid lika tråkigt, jag tar i som f-n men det känns ändå segt och går sakta) + CORE
Torsdag: Vila. (Ont i rumpan från backen, måste ha gjort nåt rätt)
Fredag: Ett lugnt kort pass stod på agendan, dock valde jag barfota, 6km och första gången på länge.
Lördag: ...vilket resulterade i träningsvärken från h-vettet i vaderna! Måste springa barfota oftare. (Vila)
Söndag: Långpass, från stugan och hem 35km (med ömmande vader!)

Så lyckades jag få träningsvärk från två pass på samma vecka - när har det hänt sist? Eftersom jag även fick in ett (kort men ändock) core-pass så tycker jag att jag får högt betyg :-)

Ett smultronår

2011-07-15T22:01:00.007+02:00

Ett smultronår.

Smaka på den meningen. I år är ett smultronår.

Låter det inte härligt? Kan ett smultronår vara annat än ett bra år? Smultron är jordgubbar delux! De är godare och gratis, men samtidigt ack så små och svårare att få tag på.

Två av varandra oberoende vänner till mig har sagt att 2011 är "året då allt händer". Inte mer specifikt än så och båda hävdar att "någon sagt det". Jag ägnade det inte så stor eftertanke förrän jag såg vad jag (i november 2010) valt att skriva på min egendesignade almenacka för i år:

Om inte nu, när? Är inte det ett helt fantastiskt "ordspråk"? Varför vänta när man kan få omedelbar tillfredställelse? När? Nu! Kör! Eller, som vi säger här i Ö-götland: "Bara gört!"

...vilket givetvis gör det till en sanning. 2011 ÄR kanske året då "allt" händer.

Och även om "allt" inte har hänt så har mycket hänt. Jag har fått erbjudanden om två jättespännande tjänster, och efter lite lagom ångest (tänk att ett val av två bra saker kan vara så svårt?) har jag nu fattat ett beslut. Jag är övertygad om att det blir jättebra! Beslutet innebär nog även att vi kommer att flytta, om än inte så långt. Även det känns bra (...om än dumt att vi just köpt en lägenhet)!

Även lite annat smått och gott är på g och vet ni, smultronen blommar än!

2011 - ett smultronår.

Att inte springa...

2011-07-13T17:24:00.005+02:00

...är att gå för långt ;-)

Det är dock inte alla som håller med om det. Min familj verkar tycka att jag är lite koko ibland. Som när min kära mamma valde att skicka denna bild dagen efter Vansbromarathon :-D

Min familj skulle bara veta hur många därute som är så mycket värre (eller bättre?) än jag :-)

Idag gav jag mig på backintervaller, och visst låter det tufft att säga att jag sprang upp och ned för en slalombacken 10 gånger, men beakta då att jag bor i Östergötland och här får tydligtvis minsta sluttning kallas "slalombacke". Icke desto mindre så blev jag svettig.

För frihet!

2011-07-09T19:44:00.002+02:00

Bloggaren Sven Englund har blivit utkastad ur Kina. Varför? Bajsade han på Himmelska fridens torg? Skrek han "Jag hatar kommunister" i tunnelbanan? Mördarde han någon?

Nope.

Han uppmanade till en manifestation för frihet. DN tar upp hans aktion i en artikel. Han blev förhörd av berörda myndigheter och fick sedan en biljett hem.

Frågan är nu bara hur svenska myndigheter kommer att reagera på detta. En svensk medborgare blir förhörd och utkastad ur landet för en manifestation för frihet. Enligt mig kräver detta en stark reaktion och ett avståndstagande från svenska regeringen (TROTS semester och Almedalen bakfylla).

Maraton i lilla Vansbro!

2011-07-07T20:01:00.006+02:00

Väderprognosen visade 23C och sol dagen för Vansbromarathon. Lite väl varmt, men svårt att göra nåt åt. Starten går klockan två och första kilometern gick på en platt grusväg och jag var först bland damerna. Tempot blev därefter 4.40... Bestämde mig för att sakta av och blev då genast omsprungen av Åsa som sprang med en skitsnygg grön vätskerygga. Jag tyckte att det var skönt att slippa hålla tempo, och tempot hon höll var bra. Jag tog en snabb kopp på första vätskestationen (ca 4km) och hamnade än lite efter (hon bar ju vatten med sig!). Men i skogen sjönk hennes tempo och jag blev lite stressad av att inte komma om. Väl ute på en skogsväg drog jag om och fick upp tempot. Tempot låg sedan på ca 5-5.20 på de långa raka sträckor som följde. Bland annat sprang vi längs en nedlagd järnväg och det var ju, som ni förstår, platt. Inte min favorit, att se lååångt fram, men skönt att bara låta benen pendla.

Loppet fortskred sedan och vi sprang genom vackert landskap, se gärna bilderna här. Vid 16km började stigningen så som ni ser ovan. Trots att - eller kanske på grund av? - att banan mellan 16-26km är de brantaste och knixigaste så minns jag knappt detta parti. Förutom, jag tror det var vid Gruvvallarna, då jag sprang på en smal tekniskt krävande stig i en gles skog och bortom träden skymtade blånande berg så långt ögat kunde se! Magiskt! Det var rolig löpning, upp och ned i vacker terräng, så denna del bara flög förbi! Strax innan knösen (som jag besteg som första dam) började det dock att bli tyngre. Min skada i våras och bristen på långpass känns i benen. Farten sjunker. Jag har kul och det är vackert, men humöret dalar ändå något. På slutet är det som typ i alla lopp: Varför gör jag detta? Kan det inte vara slut någon gång? osv. 4km innan mål blir jag även omsprungen av Malin. Hon kommer 4min före mig i mål och jag kommer in som andra dam på 4.08. Mitt mål var under 4tim. Fast Krister och Laila hade ju inte kunnat ha mer rätt när de sa att denna mara är 30min långsammare än en vanligt mara. De hade rätt på minuten!

Så, jag kom tvåa, får reda på att Bergspriset för den som besteg Knösen först ENBART gällde första löpare (dvs tydligen ett pris avsett för män...) samt missade mitt mål med 8min.

...meeen det var ett otroligt vacker och välarrangerat lopp. Det var jättekul och utmanande! Dessutom fick jag träffa min bloggkompis Jonna IRL. Hon hade lurat med sig sin sambo på halvmaran och när jag läser hennes beskrivning av banan inser jag att jag måste ha varit bra trött, jag hade missat massor av det hon beskriver! Jag får se till att hålla korpgluggarna öppna nästa år...

vansbro maraton, 1tim innan start!

2011-07-06T13:05:00.001+02:00

mot 42,9km terräng: Vansbro maraton!

Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem - (Voltaire)

2011-07-02T12:14:00.005+02:00

Det inledande citatet från Voltaire handlar om att mänskliga rättigheter (här i form av yttrandefriheten) alltid måste försvaras och efterlevas.

Mänskliga rättigheter är universella och odelbara. De har brett stöd världen över och Sverige slår sig rätt ofta på bröstet som en mönsterelev i MR-skolan. Missförstå mig inte, Sverige är i många avseenden bra på MR-frågor. Men vi har även en lång väg att vandra i vissa frågor.

Amnesty är en organisation som jag är mycket engagerad i och de driver MR frågor med mod, både i Sverige och i andra länder. En brist som Amnesty tagit upp gällande Sverige är att det behövs en granskning i hur Sverige behandlar våldtäktsanmälningar. En otäckt stor andel av alla anmälda våldtäkter läggs ned. Enbart 6-7 procent ger en fällande dom. Globalt driver Amnesty just nu (för att bara nämna en sak) en kampanj mot sexuellt våld mot kvinnor och i denna är en viktig del att bekämpa straffrihet (något som Amnesty bedriver gällande alla brott. Vi anser dock inte att brott ska bestraffas med tortyr eller död).

Just för Amnestys starka engagemang i just frågan om våldtäkt så känns den debatt som nu går på Newsmill extra sorglig. En man från Eritrea begick en våldtäkt i Sverige och blev först dömd till utvisning, men han fick sedan nåd (med stöd av Migrationsverket) eftersom han i Eritrea riskerar tortyr. I Sverige finns ett absolut förbud (non-refoulment förbudet) mot att utvisa en person till ett land där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym eller omänsklig behandling (inkl dödsstraff). DÄRFÖR utvisades inte mannen. Sverige hade i så fall bidragit till en MR-kränkning.

Nu är mannen, sorgligt nog, återigen misstänkt för en våldtäkt och SD tog detta som ett tillfälle att rikta kritik mot Amnesty och mot detta beslut (som givetvis tagits av regeringen). Amnestys Generalsekreterare bemöter kritiken här.

Det känns generellt att SD har vridna åsikter men det känns dock som extra beklämmande att en svensk ambassadtjänsteman stämmer in i klagosången.

Som jag inledde så är mänskliga rättigheter universella. De gäller för alla, alltid. I ett samhälle där någon/några skulle kunna uteslutas från universella rättigheter har vi t.ex. sett under andra världskriget. Nu handlar detta dock om en person som snarare anses ha "förbrukat" sina rättigheter genom att begå ett brott. Jag vill dock påminna om att mänskliga rättigheter är universella och även gäller brottslingar. Om mannen är skyldig ska han straffas för det brott han begått, men samhället har för det inte rätt att begå brott mot denne! Två fel gör inte ett rätt. Som Lise Bergh påpekar så måste mänskliga rättigheter gälla för alla, även för grova brottslingar och om vi börjar tumma på detta och utesluta vissa från dessa rättigheter kommer vi snart att leva i ett mycket otäckt samhälle.

Mys på torpet!

2011-06-30T17:08:00.001+02:00

Mer smultron! jag har även badat med Max. Positivt är att alla jobbiga flugor och bromsar gillar honom bättre, negativt är att han gärna delar handduk och inte inser problemet med att stå framför solen. Mys!

lycka!

2011-06-27T21:05:00.001+02:00

kvällslycka på torpet!

Saker jag inte förstår.

2011-06-26T19:11:00.004+02:00

"70 är 70 vid skylten" sa min körskollärare åt mig för (hjälp!) drygt 10 år sedan. Så va fan är då detta:

Detta illdåd som jag hitintills trodde var någon östgötsk tossighet har tydligen spridit dig i landet (detta Torsång). Numer är alltså inte "40" "40" vid skylten utan om 200m. De har alltså utvattnat hastighetsskyltsbegreppet och numer kan "40" betyda "40 nu" eller "40 sen". Bara jag som ser faran (och idiotin) i detta?

En annan totalt oförståelig grej är att bladlöss, som liksom likmaskar och bananflugor, helt plötsligt bara finns på ställen där de nyss inte fanns! Hur går det till och hur får jag bort dem?

En annan sak jag inte riktigt förstår är att oändligheten bland decimaltal mellan 0-1 är större än oändligheten mellan 1 och oändligheten. SAMT att om universum verkligen är oändligt (troligtvis oavsett hur stor denna oändlighet är...) så finns det ett oändligt antal som är precis som jag (i färg, form och åsikter) eftersom det bara finns ett ändligt antal sätt att sätta ihop materia på. Hängde du med?

I helgen har jag dock sprungit ett ändligt antal km, 35st, men de var OÄNDLIGT vackra! Från Ornäs till Falun längs Runns stränder och kring den vackra sjön Gläcken och i skogen kring denna.

Snurr, snurr, snurr...

2011-06-22T11:03:00.004+02:00

Just nu snurrar det kring mig. I typ 210km/h. Beslut att tas, beslut som kommer att tas åt mig, saker att fundera kring... Små saker, stora saker. Livsavgörande? LivsPÅVERKANDE i alla fall. Vad ska jag äta till lunch? Vad vill jag? Vart ska jag sova? Fast mest undrar jag:

Vem är jag och vart är jag på väg?

Besegrad

2011-06-19T20:05:00.003+02:00

Om jag bestämt mig för något så ändrar jag mig sällan. När det gäller löpning har jag sprungit i stekande sol, med förkylningar (på tävling, inget som jag rekommenderar), i stormande blåst samt i isande kyla (typ HELA vintern).

Idag hade jag bestämt mig för att springa hem från vår sommarstuga. Det är ca 3,5mil. Jag såg verkligen fram emot löpturen, trots att vädergudarna lovat regn (hur illa kan det bli liksom?).

...det kunde tydligen bli jäkligt illa. Det har verkligen spöregnat H E L A dagen. Ja, det regnar faktiskt än. Det regnade så mycket att jag fick inse mig besegrad. 3,5mil regn är helt enkelt inte kul. Jag svor i bilen hem, och satt ombytt och klar, redo att hoppa ut, med höga förhoppningar om att det snart skulle sluta regna.

Det har det alltså fortfarande inte gjort. Väl hemma vägrade jag ta av mig löparkläderna och väntade på att regnet skulle avta. Vilket det ju inte gjorde. Till sist straffade jag ut mig (eller någon annan) med 5x1km i spöregn och blåst på himpafältet. Det var verkligen isande kallt och de intervallerna i motvind gick 15sek/km långsammare än de i medvind (...så ni kan förstå att det verkligen blåste. Nämnde jag regnet?).

Inte det skönaste passet på länge och det blev heller inget långpass denna vecka. Men hyffsat bra intervaller och jag lämnade i alla fall inte WO.

Vad är det Sverige inte förstår?

2011-06-17T11:21:00.003+02:00

Sveriges jakt (slakt?) av vargar är regelvidrig. EU trappar nu upp kritiken och kommer att dra Sverige inför rätta om vi inte ändrar reglerna inom två månader. Hejja EU!

I en artikel från DN kan följande utläsas:

Licensjakt på varg är inte förenlig med EU:s regler. Enskilda vargar som till exempel är hot mot boskap får jagas men man får inte ha en allmän jakt. När vargstammen inte längre är hotad (och bara då!) kan allmän jakt komma på frågan.

Ursäkta mig, men vad är det som Sverige har så svårt att förstå?